Det här som hänt och en tanke om illusioner

Hej du läsare av mitt space
 
Nu har det gått ett tag sen sist. Och jag som tycker om att skriva. Men man får inte alltid som man vill. Åtminstone inte genast. Det liksom portioneras ut till en lite då och då.
 
Nu är det snart två veckor sen vi var på ett underbart bröllop. Min brorsa som var bestman på mitt bröllop gifte sig med Therese. Ett härligt och annorlunda bröllop. Ett bröllop som jag såg fram emot jättemycket. Och som blev underbart på alla sätt. Efteråt följde vi med till Göteborg till deras nya hem, fast det var osäkert till sista stund om vi skulle göra det då eller skjuta upp det. Men vi följde med och det blev jättekul. En dag på liseberg som jag inte varit på över tio år och en skön kväll för att fira brudparet och nya boet i Göteborg. De  bjöd på en minnesrik helg som vi med glädje ser fram emot att återgälda.
 
Nu har det gått ett tag. Allt har återgått till det normala. Vi jobbar på vårt håll här med vår flytt som blir något jättestort. Särskilt för mig som aldrig bott i hus förut. En fantastisk händelse som sker om drygt en månad. Och om två veckor börjar jag en komvuxutbildning till undersköterska. Härligt både att komma igång med något och att veta att det finns stora chanser till jobb efteråt.
 
Och Brorsan jobbar på i Göteborg, något som jag hoppas går bra. Första tiden både på ett nytt jobb och som nygift är något som man alltid kommer ihåg om man så lever tillsammans i hundra år. Jättehärligt.
 
Och så till det sista.
Jag har en känsla som irriterar mig. Något som hänt, eller sagts. Något som jag inte vet om. Det är en känsla av att något är osagt. Att det finns saker att prata om som inte ännu pratats om. Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag tycker händelserna på sista tiden förändrat mitt liv till det bättre. Och jag hoppas att det kommer att fortsätta så.
Jag vill ha en bra relation till de som står mig nära. Min älskade förstås som finns i mitt hjärta för evigt. Och mina barn. Och min bror fast han bor så långt bort. Och min syster som bor nära. Och vänner som tänker på mig ibland, och som jag tänker på.
 
Man kan bara göra sitt bästa och hoppas att människor runt en är vuxna nog att göra detsamma.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s