Hemma igen

Hemma igen. Hemma sen ett tag tillbaka. Det mesta har återgått till det som var förut, på gott och ont. Fast mest gott förstås. Vi bor härligt. När jag kikar ut till höger  från där jag sitter så ser jag till en glimt av sjön Väringen mellan en stor gran och ett buskage av diverse trädsorter. En dag när jag skjutsade flickan till skolan så såg vi råddjur precis bredvid vår tomt. Och i går så såg vi tre små vildsvin när vi åkte hem till huset.

Till vänster om mig ser jag ut över granntomten, sjön ligger blank och lugn. Om man går närmare så ser man att vattnet rör på sig eftersom det är svagt strömt. Det drar sakta mot Kägleholm, mot ruinen och stenbron.  Jag har paddlat kanot där för många år sen och även rott vår båt flera gånger. En färd som ger harmoni både till kropp, på grund av kraftansträngningen, och till själ för att det är så härligt med friheten som man känner när man är nära vatten. Man är så liten men ändå känner man sig så levande.

Färden hem från Norge gick rätt bra. Jag brukar säga att färden till och från Norge alltid brukar vara ett äventyr i sig. Inte bara för att det är så vackert att åka upp genom Sverige in i Norge, utan även för att det alltid brukar hända saker på vägen. Bra och mindre bra saker.  Den här gången hände det bara bra saker. På vägen upp skaffade vi husvagn och övernattade på två rastplatser i vår nyinköpta mobila bostad.  På hemvägen körde vi hela natten men till och med det gick alldeles utmärkt. Förutom en period med dimma och ösregn så löpte det på i bra takt utan att någon av oss blev särskilt uttröttad.  Sen var det skönt ändå att vara framme. Det är det alltid. Man känner att något är färdigt och att man klarat av det. Den känslan är härlig. Det är alltid härligt att kunna fullfölja något.

Evy-Ann har kommit in på floristlinjen. Hon har pratat om det så länge, och det har varit en av förutsättningarna för att kunna fullfölja våra planer att starta upp något större där våra gemensamma intressen vävs samman i ett större projekt. Vi har många drömmar och tankar om hur vi ska skapa och vara kreativa och det här är ett viktigt steg. Och samtidigt förmodligen skitkul. Jag är väldigt glad för hennes skull.

Det är alltid lika spännande att komma till Norge. Släkten finns där. Åtminstone en del av den. Trillingarna, syster och syster och son och föräldrar. Och ibland det äldre gardet. En tante som är så välkomnande och som vi besöker allt för sällan. Vi kommer nog att åka och besöka henne här i sverige när tillfälle ges, förhoppningsvis under hösten.

Nu har jag nästan bestämt mig att gå improvisation i höst. Det är en del saker som måste klaffa, saker av praktisk karaktär. Men det skulle vara jäkligt kul och något som jag velat gjort ganska länge. Men jag har fler tankar om hur jag vill att hösten ska vara för mig. Fast närmast nu är resan till Alanya som ska bli jättekul, ett stort äventyr att ta med barnen på en sån resa. En hel vecka att bara umgås och njuta och skratta och bada, både i sol och salt.

Det här ser ut att bara bli en massa text och inget mer. Inget kunde vara mer fel. Jag har massor med kort som jag vill publicera här. Just nu sitter dom inlåsta i min mobil. Så fort jag får ut dom kommer jag att sätta in dom här med lite färg och form.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s