Jag vaknade av en dröm, så verklig.

…..drömmen handlade om avsked….

”Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin
utan att fälla tårar?

Jag kan segla förutan vind,
jag kan ro utan åror,
men ej skiljas från vännen min
utan att fälla tårar.”

Jag älskar den här texten. Så enkel, så lätt och mjuk, men samtidigt så djup, så allvarlig, så aktuell fortfarande. Så vacker.

Man kan det mesta om man vill, men vissa saker är svårare än andra. Att lämna de man älskar, för kortare eller längre perioder är det svåraste jag vet. Jag kommer aldrig vänja mig vid det, jag vill aldrig vänja mig vid det. Och om jag någonsin vänjer mig vid att göra det, vad gör det mig till? Så många liknelser, så många beslut. Många av dem går aldrig att ta tillbaka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s