Gäddviken – Den nakna sanningen om vårt liv där.

Nu ska jag blogga om vårt liv på Gäddviken. Tre och ett halvt år på landet. En idyll. En underbar plats med sjöutsikt från tre vinklar av huset.

Tyst och fridfullt och frihet att skapa vårt eget hem så gott det går när man hyr hus. Dom förväntningarna och tankarna hade vi när vi flyttade in i huset i december 2006. Men varje mynt har en baksida. Även ett guldmynt.

Vi flyttade från en lägenhet i staden. Liv och myller. Grannar som hejade. Och spanade. Grannar är alltid nyfikna och nu skulle vi få lungt med frisk luft, bilfritt och sjöluften i våra näsborrar när vi vaknade på morgonen. Vi såg fram emot vårt nya liv med stor spänning och optimism.

Vi flyttade ut i början av december och uppackandet av saker blandades med förberedelserna inför julen. En av de första sakerna vi upptäckte när vi flyttat in var att det inte gick att se på teve. Att se på teve är inte jätteviktigt. Det finns annat i livet än teve. Men vid jul och när man är på landet med all den omställning som det innebar – från ett bostadsområde till en skogstomt – så kändes det som att man gärna ville se på teve på kvällarna. Vi började med att skaffa en digitalbox förstås. Alla som inte har kabelteve eller parabol måste ha en digitalbox. Och så började vi försöka ställa in den och kolla med leverantören av paketet vi köpt. De hittade ingen signal så vi fick ut en teve installatör som undersökte vad felet kunde vara. Efter en kort koll fick vi reda på att teve-antennen var gammal och trasig. Ledningarna från antennen ner till huset var också trasiga. Vi behövde en ny antenn med sladdar och antennförstärkare.

En nätt kostnad på drygt 4000 kronor. Vid jul och precis vid inflytt. Vad gör man? Jo man kontaktar ju förstås hyresvärden. Vi fick svar att det inte är hyresvärdens skyldighet att stå för en teveantenn. Slutdiskuterat! Ok. Men vi ville ju ha teve i vårt nya hem så vi fick helt enkelt kosta på det själv. Inte så kul vid juletid med allt annat som ska göras, men det gick bra. Vi fick teveantenn och det fungerade bra till slut.

Huset i Gäddviken var kallt. Man behöver elda för att få upp värmen i huset som så många andra hus måste göras när man bor på landet. Vi fick ta torrved så mycket vi ville i skogen, fick vi veta. Och det gjorde vi, vi eldade en hel del i kakelugnen. Den ena kakelugnen. Den andra var det eldförbud på. Föregående hyresgäst hade eldat för mycket så det blivit en spricka i kaminen, fick vi veta. Hyresvärden skulle byta ut den mot en braskamin. När våren började närma sig kom firman som skulle byta ut kakelugnen mot braskaminen. De började täcka över möbler med plast i rummet där kakelugnen skulle tas bort och så började jobbet. Bra. Förutom att den nedmonterade kakelugnen hamnade på vår gräsmatta. En stor stenhög med murbruk, trasiga tegelpannor och spruckna kakelugnsplattor i en salig hög mitt utanför vår utetrappa på gräsmattan. Vi trodde naturligtvis att de skulle ta bort det när de var klara med arbetet. Men se det gjorde de inte. Högen blev kvar. I nästan en månad så låg högen kvar innan vi själva fraktade bort resterna av den trasiga kakelugnen. Dessutom var den nya braskaminen omålad. Den skulle vara vit egentligen. Nu var den grå av murbruket och likaså väggen bakom där kakelugnen varit. Efter cirka ett år av oändligt tjat, både till hyresvärden men också till firman som installerat braskaminen, så blev braskaminen målad vit. Men inte väggen bakom. Det skulle vi få göra själva, fick vi till svar. Dessutom så hade firman glömt att sätta dit den mycket vackra bottenplattan av marmor som hela braskaminen skulle stå på. Något som naturligtvis inte går att ordna när braskaminen står på plats. Så den fina marmorplattan finns kvar, förpackad i kartongpapper fortfarande.

Vi hade grannar i Gäddviken. Mest sommargäster men en del bofasta grannar också. En av våra närmaste grannar var sommargäster. De hade haft sitt hus i många år och kände väl till vår hyresvärd. Vid ett tillfälle kom vi att prata en stund med vår granne. En äldre man i samma ålder som vår hyresvärd. Han var hög i rösten men med ett gott hjärta. Vi fick senare ta över en brygga från honom och låna fyra flyttunnor som ska lämnas tillbaka när vi flyttar. När vi pratat ett tag så sa han att han köpt in sig på det borrade vattnet som vi hade till vårt hus. ”Så vad ni gör så stäng för fan inte av strömmen för då blir vi utan vatten i vårt hus” sa han med glimten i ögat. Det skulle vi inte göra, sa vi och skrattade. Skrattet fastnade lite i halsen efteråt när vi funderade på vad han sagt. ”Stäng inte av strömmen”. Det han egentligen hade sagt var att vi, med vår vattenpump och med vår elektricitet som vi betalar, stod för hans vattenförsörjning. Så om vi stängde av strömmen när vi var bortresta för att spara, så blev dom utan vatten. Det var något som absolut inte stod i vårt hyreskontrakt eller som vi hade fått någon vetskap om alls.

Vid huset i Gäddviken så finns ett fristående garage, eller ett kombinerat garage med loft och gästrum. När vi flyttade in så var det is på golvet inne i garaget och väldigt fuktigt. Det var mögel på två ytterväggar från golvet  och upp drygt en meter synligt. Det berodde på att betongplattan som fanns utanför en av kortsidorna på garagehuset blev full med vatten varje gång det regnade och det vattet rann in i garagehuset. På grund av att träet hade mörknat sönder av fukt så rann vattnet i över golvet och vid vintertid så blev det isigt förstås av det frusna vattnet. Vi påpekade detta för vår hyresvärd som lovade att ordna detta så snart det blev vår. Våren 2007. När våren kom så påpekade vi detta igen ett flertal gånger. Till slut kom ”snickaren”. Det var en man som var anställd hos hyresvärden och som gjorde det mesta av snickarjobben på Gäddviken. Han kom och inspekterade det hela och kom fram till att man måste byta ut hela nedre delen av väggsidan på två ytterväggar. De var helt söndriga och mögliga av fukten. Han började arbetet med att ta bort de ruttna brädorna. Isolering fanns inte alls. Efter ett tag så var nästan allt det ruttna virket borttaget och det var meningen att han skulle börja arbetet med att få bort orsaken till vattensamlingen på betongplattan utanför garagehuset. Det var helt fel vinkel på betongen så han fick gjuta om hela betongplattan. Själva gjutningen hände när jag inte var hemma. Han gjöt plattan med en lutning bort från garagehuset så att vattnet leddes bort i stället som förut – in i huset. Han hade beställt för mycket betong och det som blev över dumpades helt enkelt i gräset bredvid betongplattan. Vilket resulterade i tre småhögar av stelnad betong på sidan av betongplattan. Sen var det  meningen att han skulle snickra klart på insidan av garagehuset. Stora reglar vid väggen där små brädor skulle fästas och sedan fyllas med isolering och tätas igen. Jodå, materialet fanns. Både isolering och brädor. Men snickaren försvann. Kvar blev materialet, spikarna och till och med snickarens handskar. Sen såg vi inte till honom igen alls. I alla fall inte angående garagehuset. Jag fick sätta dit isoleringen själv. Men det kom åtminstone inte in något vatten mer så fukten minskade så småningom mer och mer. Men aldrig helt.

Vi hade en hel del djur runt oss i Gäddviken. Mest rådjur och harar. Vi har haft älgar också runt huset men det var inte så vanligt. Något som var betydligt vanligare var vildsvinen. De tassade runt och bökade på ängarna och på utkanten av vår tomt. Så fort skymningen kom så kom de fram, letande efter mat. När vi gick ut på farstutrappan när det var mörkt och klappade hårt med händerna så kunde det knaka till bara några meter från oss där vi stod. Ibland när vi öppnade bakdörren som fanns i badrummet på kvällen kunde vi stå öga mot öga med små griskultingar eller skymta några större skuggor några meter bort. Det var rätt spännande, även om jag fick gå ner och hämta veden själv när mörkret lagt sig. Jag sjöng nästan alltid högt och klappade med händerna till ljudet av knakandet i buskarna runt mig.

Andra djur som inte var så roliga att ha nära oss var mössen. De fanns, och finns, i huset en hel del. Vi upptäckte det först när vi flyttat in. Den största entren för mössen var under diskbänken. Där fanns en slarvigt ihopbyggd vägg längst bak med en hel del småbitar av brädor, massonit och spånskiva. Långt ifrån heltäckande och en promenadentre för mössen att gå in. I början hade vi dessutom vår kompostpåse där under diskbäken. Den fick vi ta bort efter bara en kort tid. Vi hörde ljudligt hur det knaprades och mumsades därinne under diskbänken. Och inte bara under diskbänken. Dörren som satt för hålet under diskbänken var långt ifrån hel. Den hängde på ”trekvart”, helt snett. Ett gånggärn var av och satt med bara en skruv. Det undre gånggärnet var ditsatt med – cement. Ja cement hade de fyllt i över gångjärnet. Det resulterade i att gångjärnet satt som berg och gick absolut inte att byta ut. Det fanns heller inte någon låsanordning på andra sidan dörren, så diskbänksdörren stod på glänt om vi inte såg till att den var stängd med en yttre låsanordning. Men det var absolut inte tätt. Och det var inte enda ingången för mössen. Det fanns inga lister längs golvet vid diskbänken, och där diskbänken slutade och diskmaskinen  och  spisen tog vid, där var det en glipa. Ett tomt utrymme på 2-3 cm som tätats igen med en träbit. På andra sidan där spisen stod mot väggen fanns också ett tomt utrymme på cirka 3-4 cm. Det tätade vi med en spånskiva, men det blev absolut inte tätt. Under spisen och diskmaskinen var heller inga lister och där fanns lufthål på  2-3 cm. Så det fanns onekligen en hel del ingångshål för mössen att traska in på. 

Vi hade stora bekymmer med mössen när vi bodde på Gäddviken. Vi har massor med historier att berätta om var och när vi såg möss. Bland annat så kunde vi sitta och titta på teve när en liten mus sprang över golvet. En annan gång så kom jag upp på morgonen och upptäckte att vi haft påhälsning i våra köksskåp av möss. Och muslort på diskbänk och spis, var och varannan dag. Vi fick tvätta kök och diskbänk flera gånger om dagen där vi misstänkte att vi haft påhälsning.

Bottenvåningen var inte den enda våning som mössen sprang omkring i. En trappa upp där vi hade våra sovrum så hade vi också besök av möss nästan dagligen. De gick in i våra garderober och förstörde kläder och sängkläder. De åt av våra saker i den stora garderoben vid trappan till övervåningen och de gnagde på kablar. De efterlämnade trasiga kläder, sängkläder och böcker, anteckningar och tidningar. Och muslort och en äcklig lukt som vi väl kände igen under hela vår tid i Gäddviken.

Sista hösten i Gäddviken så fick vi äntligen respons för vår klagan när vi sa till vår hyresvärd vi ville flytta därifrån. Han kom ut till Gäddviken med ”snickaren” och de besiktade och gjorde en bedömning av vad som behövdes. Min fru och jag var där när de kom. Vi skulle få ommålat, upprustning av taket till farstun som var ruttet, upprustning av fönster som knappt hade något kitt kvar och som i flera fall helt enkelt satt löst. Dessutom skulle vi få ordnat musproblemen. Det var väldigt storslagna och generösa ord som vi fick höra av vår hyresvärd. En vecka senare kom snickaren. Han tog bort hela köksbänken och upptäckte ett musbo bakom väggen vid diskbänken. Han satte kakelplattor på väggen vid diskbänken och la ett plastskydd under diskmaskinen. Sen bytte han ut utetrappan som var rutten och satte nya stänger vid den trappan.  Sen blev det inget mer. Ingen tapesering, ingen upprustning av fönster och ingen målning av innetrappan som vi blivit lovade.

Efter några veckor fick vi veta att det nu var för kallt för att kitta fönstren. Och det övriga fanns tyvärr ingen tid för snickaren att göra förrän till våren för han hade fått andra uppdrag av vår hyresvärd. Och det tog cirka tre veckor för mössen att komma tillbaka även till det nya köksskåpet. Det var nämligen inte alls tätat vid vattenrören under diskbänken. Ännu en gräddfil för mössen att komma in.

Men nu hade vi tröttnat. Nu fick det vara nog. Vi var slutkörda och vi såg oss på allvar om efter ett annat boende. Efter några månader, i början av år 2010, så fick vi reda på att vi kunde få en lägenhet i Staden. Och vi bestämde oss för att flytta.

Nu är det maj. Nu har vi flyttat. Vi bor i Staden i en lägenhet. Vatten är inräknat i hyran. Likaså värme, sophämtning och inte minst slamsugskostnaden som innebar att vi måste tömma vår tank en gång i månaden på en kostnad av cirka 1000 kronor per tömning. Så här behöver vi inte knipa av ekonomiska skäl. Plus att vi har kabelteve och rejält tätade fönster.  Och vi har inga möss i vår närhet.

Vi har nära till naturen, vi har utsikt mot skogen och ett stenkast till busshållplats och affär.

Tiden i Gäddviken har lärt oss en hel del. Vi ångrar inte att vi flyttat dit. Det var en härlig tid trots allt. Naturen, sjön, stillheten och det underbara att kunna sitta framför en braskamin på kvällen och se på lågorna. Det är bara synd att det blev fel, att vi inte fick gensvar direkt för våra klagomål. Dessutom skulle det ha varit bra om arbetet som utförts hos oss i Gäddviken utförts med mer noggrannhet.

Det finns massor mer att säga. Det blir för långt att gå in för mycket i detaljer, men i stort är detta vad som hände i Gäddviken under vår tid där.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s