Lite poesi

När man rensar i gamla lådor så hittar man en hel del. Bland annat dessa små dikter som jag skrev för länge sen.

”stackars liten, trampa rakt i skiten, du är så grön, lyckan är så skön, men lyckan kan vara besk, som en förjäst läsk, smyg sakta, och fortsätt att vakta, du är min vän, och inget får hända sen, det finns bara du, och alldeles sant är det ju.”

————————————————————————————

”Den dagen var allt stilla, fåglarna hade försovit sig, månen gömde sig bakom ett moln, ja till och med vildkatterna avvaktade, världen höll andan, något höll på att hända, sedan small det, fåglarna började skrika som hyenor efter mat, fullmånen syntes i all sin prakt trots det allt tilltagande dagsljuset, katterna började vanka av och an, det blev spänt i luften, alla visste något men inget sades, sedan ringde du, vi träffades, och vi två blev en, och allt blev stilla igen”

———————————————————————————–

”Jag kommer hem lite senare än vanligt, inte för att jag jobbade över, det är sällan jag gör det nu för tiden, Du står i dörren och tar emot mig, Du frågar mig varför jag är sen och jag svarar dig, med smekande röst berättar jag att jag köpt en bukett till dig, en bukett som jag vet att du älskar, det händer inte lika ofta nu som förut, inte för att jag älskar dig mindre utan för att du inte ska bli för van vid det, du ska känna dig speciell varje gång jag visar dig min kärlek i en vacker bukett

Du tar emot buketten och vi går in, väl inne känner jag den goda lukten av mat som står i köket, det är klart säger du, men det kan vänta, jag förstår och vi förflyttar oss

Det är länge sen nu, inte i år utan i upplevelser och gemensamma minnen, vi möttes som två sårade själar och fann varann nästan direkt, vi förstod varann direkt utan att förklaringar behövde ges om hur vi kände för varann, vi kände det och det behövde inte uttalas i ord, vi tog hand om varann och helade varann och lät kärleken få våra sår att bli nästan osynliga, alla sa att det fanns ett kraftfält runt oss, ett kraftfält som var oigenomträngligt och som skrimrade när vi kom

Vi skulle inte bli sårade mer, för vi var inte som alla andra, vi kände varandras smärta och tankar, ingen behövde säga till oss att vi alltid skulle vara nära varann, vi visste det långt innan någon annan, evigheten oroade oss inte, förr men inte nu

Vi närmade oss vårt mål, med ett leende och ett skimmer stängde vi dörren till sovrummet, och förenades, som vi alltid skulle göra, som vi alltid skulle vilja göra, och vem skulle hindra oss, själens styrka är starkare än någon fysisk, och tillsammans var vi de starkaste.”

————————————————————————————

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s