Den annalkande vintern och att väga sina händer.

Och så föll snön över fjällen., Jag hade förberett mig på det men blev ändå överraskad  över hur mycket snö det kom på så kort tid.  Den ena dagen var det ljumma vindar och så nästa dag blev det kyligare och så på kvällen började det landa blötsnö på vägen och marken utanför oss. Blötsnön övergick i mer fast och kallare snö och så höll det på. Rätt länge. Dagen därpå så var det vitt på marken. Och ytterligare en dag till så var det snöstorm. Men en storm kan vara relativ. För mig så var det kanske inte snöstorm men blåsigt och luften var fylld av snöflingor. Men så är det här uppe, hörde jag sägas. Det växlar fort. Och det gör det. Inte bara med snö.

Tiden går fort. Vi jobbar på och drömmer om nästa resa. En resa kan vara en fysisk resa. Men det kan också vara en väg som man kämpar sig fram på, oftast med glädje men också med en hel del svett och tandgnissel. Det ska vara så. Det ska inte vara för lätt. Livet är inte lätt. Man får aldrig nåt gratis. Ibland kan man tro det. Vad lätt det här gick och så lutar man sig tillbaka. Det kan man göra och man kan också slappna av. Men man får också betala priset för vad man gör. Oavsett vad man gör. Så gratis? Nix pix.

Men om man tänker till och väger för och emot, väger det man ska göra, i händerna, känner av vad som är sunt att göra. Då blir det oftast bara tråkigt. Man måste vara impulsiv, spontana och fantasifulla resor – inte rent fysiska – är bland de roligaste som finns. Man tar varann i handen och så far man iväg. In i skogen, ut ur skogen, in i staden och ut ur staden., Och så iväg långt bort. Man väger för och emot och så bär det iväg. Efter mycket planerande och ännu mer förhandlande och ge och ta, så ordnar man sig en ny tillvaro. Det kommer att bli sig likt. Nästan. Men det tar lite tid. Och under tiden får man betala. Men inte i pengar.

Så i det stora hela så finns det en balans. Man gör det man vill medveten om priset. Man handlar och så betalar man. Och  när man är på plats så väger man i händerna igen. För och emot. Och så upptäcker man att händerna är lika tunga., De väger lika mycket. Det finns precis lika mycket för som emot. Och så tänker man, har jag bäddat sängen så får jag sova i den. Och så gör man det. Man trivs. Man njuter. Man lever. Och man fortsätter att betala.  Och har man gjort rätt så kan man till och med råka ut för något helt fantastiskt. Till slut har man betalt klart. Man behöver inte betala längre. Man är nöjd. Och man står för det man gjort,  man kommer fram till att varje handling man utför gör man av en anledning. Och man kan se sig själv i spegeln. Rakt in i ögonen. Och händerna väger precis lika mycket. Och man ler. Man ler åt sig själv, åt alla strapatser man haft under resan och man ler åt livet. Och livet ler tillbaka.  Och så blir man lätt. Man tappar några kosmiska kilon. Man tar sig lite svävande fram genom veckorna och njuter. Tills nästa resa. För den kommer. Så länge man lever kommer man att resa. I fysiken och i drömmarna. Och i tiden,

….Och så lite annat att begrunda, skratta och förfäras av. En historia för varje smak, som är lika delad som vår bak…

ROLIGA HISTORIER

Det var en gång en man som gick till läkaren. Han var helt gråhårig. När han kom in till väntrummet så såg han att det satt en man och väntade där som var helt rödhårig. “Har du eld i huvudet”, frågade han mannen.
Mannen vände sig om och tittade på honom. “Du ska inte säga något, du har ju bara askan kvar”
——————————————————————————————–
Bellman, norsken och dansken tävlade om vem som kunde vara längst inne hos grisen i svinstian.
Först gick dansken in. Han kom ut efter tio minuter. Fy tusan sa han.
Sen gick norsken in. Han kom ut efter femtom minuter. Fy vad det luktar sa han. Sen gick Bellman in. Efter 30 minuter kom grisen ut.
——————————————————————————————–
En amerikan, en tysk och en svensk åkte tåg. De skröt om hur duktiga de var på att bygga hus.
Hemma i Amerika där bygger vi hus på en dag sa amerikanen.
Äsch det är väl inget sa tysken. I tyskland där bygger vi hus på en timma.
Svensken sa inget. Efter en stund kom de till en stad. Amerikanen frågade svensken vad det var för stad. Vet inte sa svensken. Den fanns inte där i morse.
——————————————————————————————-

Gumman gick till läkaren och klagade. Jag blir bara med barn hela tiden. Jag tror jag måste ha en hörapparat. Läkaren blev förvånad. Men varför behöver du en hörapparat för att slippa bli med barn ? frågade han. Jo sa gumman. När gubben och jag lägger oss på kvällen frågar han alltid – ska vi sova eller va? Och jag hör så dåligt så jag säger va?
——————————————————————————————-
Mamma, jag tycker inte om mormor. Mamma svarade: Ok men ät upp såsen och potatisen i alla fall.
——————————————————————————————-

Barnet: Mamma, jag vill inte till Amerika. Mamma:Tyst nu och fortsätt simma.
——————————————————————————————-

Stockholmaren kom ut på landet och stannade till hos en bonde. Kan man få köpa lite griskött, frågade han. Visst sa bonden. Hur mycket vill du ha? Ja tre kilo svarade stockholmaren. Bonden tittade runt vad han hade och såg ett köttstycke till höger om sig. Han böjde sig ner och tog ett stadigt tag om köttstycket med munnen och reste sig upp med köttstycket i munnen. När han la det ifrån sig sa han – 2,8 kilo, blir det bra. Det var som tusan, sa stockholmaren. Visst det blir bra. Ok, sa bonden. Du kan gå in till bondmoran och betala. Efter en stund kom stockholmaren tillbaka. Var hon inte inne, frågade bonden. Jo sa stockholmaren. Men hon höll på att väga drängen.
——————————————————————————————-

Hannibal var ute och gick på en sommaräng. Då såg han sin käresta på andra sidan ett högt taggtrådsstaket. Han tänkte att nu jäklar ska jag visa min kära att jag minsann  kan hoppa över staketet som en hjort. Han tog sats och hoppade allt han kunde. När han kom ner på andra sidan sa hans käresta – Hannibal min kära. Då sa Hannibal – du kan kalla mig Hanni för ballen fastnade i staketet.
——————————————————————————————-

Hovmästaren, har ni grodlår?
Ja då min herre.
Vad bra, Då kan ni hoppa ut i köket och ge mig lite mer potatis.
——————————————————————————————-

Mannen hade tappat sitt hår och gick till läkaren och frågade vad man kunde göra för att få tillbaka håret. Läkare sa att det enda som fanns att göra var att gnida huvudet 2 gånger om dagen mot en kvinnas sköte. Mannen tyckte det lät underligt men prövade metoden. Och till hans förvåning så började håret att växa ut och blev både tjockt och långt.
En kväll gick mannen på bio och när han satte sig på sin plats såg han att mannen framför honom var helt flintskallig. Han bestämde sig för att tipsa honom om hur han själv gjort för att få håret att växa. Han knackade på axeln på mannen och han vände sig om. Mannen såg då att mannen framför honom hade ett långt yvigt skägg.
Han skrattade och sa till mannen framför honom: Din lilla gottegris där.
——————————————————————————————-

Sköt om er mina vänner och tänk på att göra varje dag till en upplevelse att le åt när du sluter ögonen vid sängdags.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s