Det här med bloggandet…..

….har jag funderat på. Vad är en blogg, vad ska den innehålla? Korta snabba bloggar, långa bloggar, bloggar som upprör, bloggar som roar och bloggar som fängslar. Och bloggar som bara finns där.

Jag skriver min blogg för att jag tycker om att skriva. Jag vet egentligen inte vad en blogg ska innehålla. För tio år sen fanns det på olika Communitys dagboksfunktion, skrivklåda och “Övrigt” man vill skriva om. Till exempel. Ungefär det som skulle platsa i en blogg. Min blogg. Jag var ofta på Communitys, skrev ofta, mailade ofta, gav och fick synpunkter och fick kontakter. Vänner. Massor. Så klart gav det mig något. Annars hade jag ju slutat med det. Och jag hade uppehåll. Långa och korta. Men jag kom tillbaka. Och skrev igen. Som nu.

Allt är ju helt frivilligt och vill man inte skriva så gör man inte det. Vill man inte att någon annan ska se vad man skriver så publicerar man det inte på en blogg. Eller på ett Community på nätet. Så…. Jag skriver och jag publicerar. Vad vill jag då? Att någon ska se det jag skriver? Kanske kommentera? Eller finns bloggen där bara för min egen skull? Och i så fall, varför inte bara lägga ner hela bloggen. Jag kan i så fall lika gärna skriva på min laptop och läsa mina alster där. Communitys har jag lagt ner. I stort sett. Behovet har liksom försvunnit. Men inte behovet att skriva.

Från min första dagbok när jag gick i trean, till min barnberättelse i fyran och femman och skrivdiarren under tonåren med både brevvänner, mailvänner, insändare, sekreterarjobb och ordförandeskap – till min diktsamling och färdiga novellsamling – så har jag älskat att skriva. Jag har älskat, och älskar fortfarande, att skriva. Att skapa och att forma handlingar, människor och platser. Att återge händelser och uttrycka drömmar och fantasier och min syn på samhället och mig själv och min familj. Så varför väljer jag att publicera detta på en blogg där hela världen kan läsa om det jag skriver? Om de vet var de ska söka.

Jag tror att det, även om det känns genant att medge det, finns ett behov hos mig – och hos de flesta författare, krönikörer, gaphalsar, konstnärer och alternativmänniskor  som väljer att uttrycka sig i skrift och inte verbalt – att bli sedd och få synpunkter på det man skriver.

Så därför kommer jag nog att ha kvar bloggen. Inte för att jag dagligen ska kolla besöksräknaren eller om det kommit någon ny kommentar. Inte heller för att jag vill vara med i gänget av bloggande människor. Men för att jag vill skriva, för att jag vill ösa ur den sjö av historier som finns. Skapa, tycka, drömma, längta och betrakta förr – nu – och då och kanske bara läsa. Eftersom att läsa nästan är lika roligt som att skriva. Men bara nästan.

Jag kommer att ge ut det jag skrivit. Det som ligger i byrålådan. Eller kartongerna., Eller på datan. Jag kommer att skriva mitt namn på en diktsamling, novellsamling eller roman. Det finns där, väntande. Och jag väntar också. Men snart så.

Under tiden……..
Till de som läser bloggar. Min blogg. Tack. Välkommen tillbaka.
För det kommer mer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s