Bloggen just nu

Bloggen  idag borde handla om vad som hänt sen sist. Den borde handla om om vad som gjorts och vad som görs just nu. Men man gör inte alltid det man borde. Och hur kul är det inte att ha orden i sin hand och forma dom som man vill. Att skapa en blandning mellan önskningar, sannhet och löften inför framtiden. Dit ska jag nå idag. Med lite tur.

Jag tycker om mycket. Man kan tycka om saker, le åt saker och skapa sin inre roliga timme utan att någon vet om det. Det kan handla om vilken humor man har. Men det kan också handla om hur man tycker livet är, hur ironiskt livet kan vara. Hur man fyller ett hålrum med något som man tycker passar där något annat funnits väldigt länge. Och hur roligt man tycker det är att den nya gästen i hålrummet inte alls verkar trivas där. Och hur man själv inte trivs med gästen.

När man lämnar något för att man vet att måste av olika anledningar så tar det alltid tid att vänja sig. Det tar tid att komma in i nya miljöer. Vänja sig vid människor, vid sedvänjor och vid sin egen och andras vardag. Jag lämnade Örebro för att skapa mig en framtid någonstans där det fanns både jobb, en underbar natur, nya möjligheter för att skapa genom nya impulser och upplevelser, frisk luft och friskt vatten. På ett sätt kändes det som att börja från scrats, från noll till hundra på x antal dagar eller månader. Hur kunde jag få resten av mitt liv att verka lovande?

När man jobbar natt så får man tid att tänka. Man får tid att planera och tid att önska. Nu har jag tänkt och planerat och önskat en god stund. I snart ett år, om några månader, så har jag jobbat här i norr. Och jag har lärt känna den här platsen rätt väl. Jag har också lärt känna människorna runt mig  rätt väl. Jag har lärt känna deras vardag och deras fritid. Och upptäckt att människor egentligen är ganska lika. Man jobbar och handlar och äter och får smultronstunder som man själv skapar, precis som människorna i Örebro eller Skåne eller Danmark eller England. Eller nord-Norge.

Jag har önskat att komma igång med min simning men upptäckt att jag får skjuta på det tills nya simhallen öppnar här med stor invigning i sommar. Med en brakkonsert och festivalfirande för övrigt. Jag har önskat att jag kunde börja spela teater igen men upptäckt att jag helt enkelt inte haft tid att dra igång något själv eller kasta mig in i en existerande teatergrupp. Dom gånger jag spelat i grupper och som lett fram till ett uppspel, då har jag haft mer tid att disponera. Jag har haft mer kvällar, mer nätter och mer dagar att fylla med mina intressen. Det har jag inte nu. Nu får jag spela upp olika dramer och berättelser för mitt inre med mig själv som regissör den tid som jag har för mig själv. En del av dom dramer resulterar i små noveller som kan bli vuxna, som jag tidigare skrivit om. Det är roligt och spännande att själv skapa och bestämma andra påhittade människors öden och det kan leda var som helst.

Nu när det gått cirka nio månader sen jag landade rent fysiskt här – inte nödvändigtvis på andra sätt än fysiskt eftersom det oftast tar betydligt längre tid – så känner jag att jag, tillsammans med min käresta som jag bygger och planerar min framtid med,  med byggstenar tagna från drömmar, önskningar och några få måsten som funnits i vårt liv under flera år tillbaka. En fast punkt med blicken mot världen. Små steg som växer med först små millimetrar till att börja närma sig större och större kliv. Under de kommande månaderna blir det förhoppningsvis flera drömmar som förverkligas och förankras i vårt liv. Förutom att vi kommer att segla förbi många härliga händelser på vägen – 20 åriga födelsedagar, femåriga bröllopsdagar, studentfirande och kanske en svensk traditionell midsommar och lite annat smått och gott – så lyfter vi blicken från att ha sett mörkret förvandlas till ljus här uppe i norr till att se horisonterna närma sig vårt liv till en armlängds avstånd.

Tänk vad nära allt är egentligen. Man kan ringa till Kina på några sekunder, fara till andra sidan jorden på ett dygn, se nyheter från hela världen i real tid på en fyrkantig bildskärm som kallades dumburken bara får några årtionden sen. Nu är den där fyrkantiga burken nästan ett måste i alla hem, på gott och ont.

Vad kan man då säga om allt? Som vanligt så är livet helt oförutsägbart även om man försöker förutse händelser. Verkligheten överträffar dikten hela tiden. Det som jag önskat att göra har jag till stora delar kunnat göra. Och inte bara det. Jag har kunnat göra mer än jag vågat önska. Och till och med förvånat människor i min närhet.

Ljuset har omfamnat oss, natten har blivit till morgon och det är dags att avsluta både denna blogg och mina åtaganden. Nästa blogg jag skriver blir spännande. Av så många anledningar. Till dess önskar jag er en skön stund i solen. För vem man låta bli att stå och låta sitt ansikte värmas upp av en allt varmare sol efter denna klassiska vargavinter av gamla mått.

Annonser

2 kommentarer på “Bloggen just nu

  1. eila skriver:

    Så bra du beskriver alla tankar och funderingar 😉 du är jätteduktig LOVE ❤ från mig!väntar med spänning på nästa blogg…… 🙂

  2. bhenth skriver:

    Tack min älskade. Jag blir varm av dina ord. Och du kan nog gissa lite vad nästa blogg skall handla om;-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s