Hur det egentligen var och hur det blev.

Den här bloggen handlar om mig. Alla mina bloggar handlar förstås om mig och hur mitt liv är och vad som händer runt mig och inuti mig. Men den här bloggen är speciellt skriven för att ge en bakgrund till hur det blev som det är nu. Jag skriver den här bloggen dels för min egen skull och dels för att en del i min närhet, och nu talar jag inte om kilometer och mil nödvändigtvis, inte vet vad de talar om och olika skeendens orsak. Den är personlig men inte hemlig. Då skulle jag inte skrivit den här, inte sant?

Jag blev anställd i ett bostadsföretag 1991. Jag började som lokalvårdare i en lokalvårdsenhet. Vi åkte runt och utförde städning i de olika bostadsområdena. Det var ett roligt omväxlande jobb, även om jag var enda killen i gruppen på cirka 15 personer. Man får höra mycket skvaller  i bilen på väg till uppdraget, på gott och ont. Men då roades jag mest av att mina jobbarkompisar verkade veta det mesta om alla. De blev med tiden goda vänner och jag trivdes bra. Jag jobbade där i cirka tre år. Sen fick jag ett annat jobb som innebar att man hade egna ansvarsområden med visst hyresgästansvar och eget telefonnummer som hyresgästerna kunde ringa till om allehanda fel i och utanför deras bostad. Jag fick också internutbildning i  det mesta som krävdes för att åtgärda fel i en lägenhet. Allt från snickeri, vvs och ellära till utbildning i städmaskiner och diverse grönkurser om beskärning och utvändig fastighetsskötsel. Som de flesta av mina arbetskamrater så tyckte jag att det var en nyttig och rolig utbildning. Med ansvar växer man  också som människa. Jag jobbade i den befattningen till slutet av nittiotalet då företaget gjordes om och också tjänsterna om man fick söka om fast de då hette något annat. Jag blev renodlad fastighetsskötare och en del av mina jobbarkompisar fick mer ansvar och jobbade mer med en blandning av pappersarbete och tätare hyreskontakter rent praktiskt.

I början av 2000-talet började min magsjukdom och den medicinen jag använde krångla till min tillvaro. Jag använde en medicin som bröt ner de vita blodkropparna och som var verksam mot min sjukdom som räknas som en autoimmun sjukdom. Alltså angriper kroppen försvarssystem de egna cellerna. Det här gjorde att jag började bli alltmer känslig för bland annat de temperaturskillnader som fastighetsskötarjobbet innebar. Från att kratta löv en dag i blåst, kyla och regn, skotta snö på gårdar och källartrappor och åka i mer eller mindre öppna golfbilar till att gå in i varma trappor och vind och källargångar. Min kropp började säga ifrån. Jag sa tidigt till på mitt jobb om detta och började söka annat jobb. Under tiden började jag bli mer och mer sjukskriven på grund av både lunginflammation, långvariga febertillstånd och allmänt ökande orkeslöshet. Jag utelämnar detaljer om vad som hände under de cirka tre år som det tog innan jag lämnade mitt jobb och blev helt sjukskriven. Men det var en process som tog stor kraft från mig. Min utmattning spred sig och handlade nu inte bara om det fysiska. Några år in på 2000-talet fick jag sjukersättning som det nya namnet hette från det tidigare mer nedvärderande namnet enligt min mening, sjukpensionär.

När jag fick den ersättningen fick jag det på två år i taget vilket var en stor lättnad eftersom jag tidigare jagat nya sjukskrivningar en gång i månaden med i stort sett samma besvär. Jag hade den ersättningen i fyra år. Under de fyra åren sov jag inte bara precis. Jag  jobbade mycket med mig själv och byggde upp mig både fysiskt och psykiskt igen. Jag jobbade med min egna personliga utveckling genom allt från Frigörande andning och dans, Rosenterapi, Homeopati, simning och styrketräning. Dessutom gick jag en rehabiliteringskurs på Din coach som var en samlingspunkt för arbetslösa långtidssjukskrivna  människor. En stor eloge till er hälsocoacher som var ansvariga, ni har hjälpt många människor till en väg mot att komma tillbaka till livet igen.

Hösten 2006 hade jag förmånen att få en omvårdnadsutbildning som en rehabiliteringsutbildning under min sjukersättning. Jag började min väg mot en bra yrkesutbildning. Jag gick där i cirka två år och fick en god omvårdnadsutbildning  med extra kurser i både psykiatri, utvecklingsstörning och socialt behandlingsarbete med inriktning mot drogmissbruk. Dessutom var jag kille i ett kvinnodominerat yrke. Jag började på allvar bli riktigt positiv i mitt hopp om att få ett bra jobb och komma tillbaka för gott i yrkeslivet betydligt starkare och rustad än jag varit på många år.

Jag måste också säga att det var min älskade fru som fick mig att ta steget till att hoppa på denna omvårdnadsutbildning. Jag hade haft tankar om utbildningen tidigare men inte på allvar sett möjligheterna i vad en sådan utbildning kunde innebära. För mig så innebar den början på ett nytt liv.

Jag har nu fast jobb och trivs väldigt bra. Jag är mycket trygg när jag jobbar inom vården på grund av att jag har en mycket bra utbildning inom yrket. Jag har jobbat i otaliga sjukhem, inom hemtjänst och med både utvecklingsstörda, psykiskt funktionshindrade och äldre med både krävande omvårdnadsinsatser och demens. Och det känns underbart. Jag är också i mitt dagliga jobb i kontakt med flyktingar och ser en väg till utveckling inom det området vilket känns jättespännande.

Jag valde inte frivilligt att avsluta mitt jobb som fastighetsskötare, men det innebar livet tog en ny väg för mig. Man får kämpa för sitt mål och gudarna ska veta att jag kämpat för att nå dit jag är idag. Jag mår toppen och är i bättre form som helhet än jag varit på många år.

Allt i livet är relativt och allt beror på vad man sätter det i relation till. Alla människoöden är också individuella beroende på hur man upplever sin situation, det i sin tur beror på bakgrund och vilka upplevelser man haft av livet. Man är olika starka. Jag tänker på hur jag kom dit jag är idag när jag läser om alla långtidssjukskrivna och arbetslösa. Det finns alltid en väg till personliga framgångar om man är beredd att kämpa och har ett klart mål. Jag satte upp små delmål för att till slut närma mig och nå det slutliga målet. Att ha ett jobb och vara ekonomiskt och socialt självständig.

Man gör alla val i livet. Vilka svårigheter man än ställs inför har man alltid minst två val. Och jag valde livet genom att gå denna utbildning och vara beredd att flytta många mil för att få ett fast jobb med den trygghet det innebär.

Jag hoppas de i min nära krets och mina vänner nu förstår varför jag tagit de beslut jag tagit och gjort dom val jag gjort. Allt har en orsak.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s