Dagen innan resan…

Resan går i morgon..den här gången med bil. En resa söderut..mot Örebro..Arboga och mot massagekursen i Karlstad. Spännande..men mer spännande med att träffa de jag saknar under tiden jag är här uppe..mina barn och mina föräldrar och vänner.

Jag har nu jobbat på mitt nya jobb i drygt två månader..jag börjar komma in i rutiner och vardag…och jobbarkompisar. Jag börjar också se vilka som bjuder på sig själv och vilka som under hela tiden har ett leende klistrat på sitt ansikte. Att vara ärlig  och att bjuda på sig själv innebär för mig att le vid ögonkontakt för att därefter bli avslappnad och lyssna. För mig är det skillnad på att lyssna och att bara höra orden..att vara en god vän är för mig alltså att lyssna och se…jag har min bästa vän i min absoluta närhet..för övrigt så finns det vänner omkring mig och släkt. Jag har personer jag litar på och som jag skulle kunna anförtro mig saker som ligger mig närt om hjärtat..och om saker som berör mig. Men dom vännerna finns inte här och dom är jag dålig på att hålla kontakt med. Men  dom finns där och dom har kontaktat mig ibland för att prata..och jag har lyssnat.

I en blogg som denna som sträcker sig över flera år..finns också delar av mig själv och mitt liv..minnen och tankar och saker som berör. Jag läser mycket vad andra skriver..och jag upptäcker att de som har det svårast och har varit med om de mest jobbiga saker..är de som är de mest ärliga och öppna och också de som har lättast för att visa kärlek till sina vänner..jag har några såna vänner på några av de olika sociala medier som jag skriver på. En många skriver om sig själv på ett väldigt öppet sätt..andra skriver sina tankar och sin smärta i diktform..de mest berörande dikter som berör djupt inom en..andra skriver både i klartext och i diktform. 

Jag själv skriver dikter om mina drömmar och tankar..och den smärta som format mig som person..att skriva om sig själv och låta andra läsa har inget med att vara självisk och egocentrisk eller att tro att någon ska tycka synd om en..jag skriver för min egen skull och för att få ut det jag känner. En person på en av de ställen jag skriver på kommenterade en gång min tveksamhet inför att ge ut en diktsamling som innehåll några av de smärtfyllda perioderna i mitt liv..han.. för det var en han..sa att jag visst skulle ge ut samlingen för genom att visa och skriva om smärta och upplevelser som river inom en..så kan det inspirera andra att också öppna sig och skriva om sin egen smärta. Att öppna sig och anförtro sig är en läkande process. Det var skönt att höra..och har gjort att jag fortsatt skriva på min samling. Jag hade tänkt skicka iväg den till ett förlag nu i vår..men allt kostar och jag får satsa på hösten i stället. 

För en timma sen skottade jag hela uppfarten ner mot vägen vid huset..nu är det nästa lika mycket igen..stora tefat av snö faller sakta mot marken..och jag vänder blicken mot väskan som ska packas till morgonens resa..

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s