En hård värld..

Att smälta ett intrång eller en kränkning är något jag aldrig behövt göra. Jag har aldrig blivit bestulen på det sätt jag blivit nu. Jag har förlorat saker när det har varit stöld i källarförråd, cykelstölder och bilstölder. Men aldrig plånbok som jag haft på mig och inte heller bankkort som något sen tagit ut pengar på och tömt och övertrasserat på det sätt som nu hänt. 

Jag försöker samla kraft och jag har mycket kraft inom mig. Det är samma sak som hände bilen som nu är inlämnad. Ett nytt fulladdat batteri men fläktremmen och tillhörande stramhjul gick sönder. Även med ett fullt batteri fullt av kraft så behövs det inte mycket för att det ska bli utladdat. Det går på reservkrafterna. Minsta extra kraftansträngning så blir batteriet svagt. Jag behöver ny rem, som bilen. För mig innebär det enkla saker. Att kunna ta sig till A och B och ibland C om det är fint väder och man är ledig. Just nu står bilen på verkstad och kan inte hämtas ut före nästa lön. Praktiska oviktiga saker för någon annan än oss det berör. 

Jag lyssnar på vänner och mitt hjärta blir varmt av det stöd jag fått. En utsträckt hand. Goda råd och en kram. Det som jag inte behöver är JAJAMENSAM MÄNNISKOR. Såna människor förekommer rikligt i vår del av världen. Den rika delen. Dom säger ” det ordnar sig, tänk positivt och det kommer snart en vår”. Jaha verkligen? Jag fattar det själv. Det är inte det jag behöver. Jag kan inte flyga från A till B med orden ” tänk positivt, det ordnar sig”. Lyckligtvis finns det handlingskraftiga människor i min närhet som erbjuder den hjälp vi faktiskt behöver. Skjuts från A till B, sovplats – även  om vederbörande var utflugen i kväll – och medel att överleva. En människa har vissa primära behov för utom syre och sömn. Dessa människor i min närhet är jag evigt tacksam till. 

Jag jobbar natt. Min fru jobbar dag. Vi bor i en del av världen där människor ler av en solglimt, av ett leende och av att få köpa grillad kyckling för 29.90. Jag har ett jobb som är något av det bästa jobb jag någonsin haft. Med facit i hand så är det ett jobb jag gärna skulle kunna jobba med till min pension. Om jag inte var en sökare. En vandrare. Om vi som bor här tillsammans i vårt hus inte hade visioner. Om inte.. om inte vi hade åkt med det där jäkla tåget..men nu har det hänt och nu är historien ändrad. 

Jag jobbar natt. I februari ska jag ha min fest. Den stora. Det kommer jag att skriva mer om här, sen. Jag är inte bruten. Jag har mycket som andra skulle vilja ha. Jobb, kärlek och en härlig familj. Numer en stor familj på många sätt. Jag vet inte vad som händer. Jag vet inte ens var vi ska sova den närmaste veckan. Men visst. Jag lever. Och kommer göra det ett tag till. Och visst kommer det en vår. På många sätt. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s