Att överleva..

Idag så publicerar jag två av mina runt 40 texter som ingår i min diktsamling. Jag kommer inte ha råd att publicera den i år heller och när jag väl gör det så är det inte för att sälja. Det är för att avsluta något. Den ena dikten är skriven i början av nittiotalet och den andra dikten är skriven i höstas. Jag har kommit från min nattevakt nu och är kanske lite avtrubbad. Utsövd och pigg skulle jag nog inte publicera något som väcker frågor. Dom kommer inte att  besvaras ändå. Jag skriver just nu för att jag som vanligt blir full av tankar på natten. Jag kallar den här bloggen ”att överleva” för det är det jag gjort. Kom också ihåg att jag nästan jämt skriver för min egen skull och inte för att dra till mig någon form av uppmärksamhet. Jag måste kunna stå för allt jag skriver även om mina dikter är öppna för egen tolkning. Goda saker har hänt nyligen. Och sorgliga saker har också hänt. Att skriva har för mig alltid varit ett sätt att överleva. Då jag började hitta på historier när jag var fem år, som jag kommer ihåg, var det för att jag då fick reda på något som har format hela mitt liv och det sätt jag levt. Och det formar mig fortfarande. Jag vet inte hur det färdiga formen kommer att se ut. Om den någonsin blir färdig i en människas i en människas liv.

Fort Fort
Jag sätter mig i bilen
Jag gråter
Jag har varit dum
Den vuxna ser argt
Skriker och morrar
Vi ska iväg
Ett mål utan ankomst
Ett mål med bara avfärd
Men än vet jag inget
Jag bara gråter

Fort ut fort fram
Jag hör orden spottas fram
Forsa fram som ett regn av
Vassa taggar
Jag får skylla mig själv
Nu ska livet ta slut
Nu är det klart
Den vuxna är trött
Arg och ledsen
Och jag är skyldig
Nu får jag betala priset

Farten ökas
Jag får ont i magen
Jag har ofta ont
Men nu går det runt
Till slut gråter jag högt
Skriker ut min bekännelse
Ber om förlåtelse och nåd

Den vuxna sänker inte farten
Men den ökas inte heller
Färden går långt
Förbi vårt egentliga mål
Och fram över ängarna
Och in i skogen

Till slut stannar bilen
Mer ord mer gråt
Men min mage blir lugn
Jag känner tecknen
Jag vet hur det är
I tystnad tar jag emot
Och ger nya löften

Bilen vänder och susar mot ett annat mål
Nu går färden i tystnad
Mina läppar är låsta
Den vuxna skäms
Och tårarna faller
Vi kommer fram
Stannar till
Och jag får lova
Att vara tyst om vår färd
Jag lovar och kan knappt vänta
Till jag får min frihet
Och kan känna luften
Mot mina kinder
Det är över
Men rädslan
Och smärtan
Finns i det sår
Som den vuxna
Inte ser
Mitt hjärta blöder
Jag är bara 10 år

 

Barnet

Barnet skriker
kampen är över
det har kämpat länge
vägen har varit svår
skräcken lika stor

men nu, nu är det över
nu vilar barnet
magen är mjuk
mamma är varm
nu är vi trygga
om det alltid kunde vara så

men någonting tränger på
illusionen försvinner
mamma är inte glad
mamma är inte lycklig
och var är pappa
ska man inte ha en pappa

mamma är inte glad
är något fel
varför vill hon inte ha mig
är jag inte fin
är jag inte bra
vad gick snett
allt skulle ju bli så bra

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s