Augustiblogg…

De första fem raderna i en blogg skapar förväntan inför fortsättningen..eller så förlorar läsaren intresset. Känn pressen alla bloggare..

Så..intresse eller ointresse. Här kommer fortsättningen.
Den sista tiden har jag skapat en del nya texter. Mest dikter men också..upplevelser från både nutid och passerad tid.
Just nu står jag i gyttja upp till hakan..och horisonten är långt bort.

Men idag ska jag publicera en text om panikångest. Den har varit min följeslagare från min första lägenhet som fick agera som mitt eget K2 mountain..till mina turer till och från jobbet. Bilar är ganska ljudisolerade, vet ni det? Jag är hes ibland när jag kommer till jobbet..eller när jag kommer hem till huset.
Jag skulle tro..att min osynliga beskyddare – om man nu tror på såna saker – har ett rätt spännande jobb.
Nu till texten. Till nästa gång vi ses..

Panikångesten

Min definition och erfarenhet av panikångest:

Det finns ingen mild form av panikångest..men jag anser att det finns två delar av den..

Jag har varit i kontakt med båda delar.

Den ena delen tar ett kraftigt tag om strupen och klämmer till så att lufttillförseln begränsas till en knappnålsstor öppning i luftstrupen, ökar hjärtslagen och ger kraftiga kallsvettningar. Den går att hantera och lura genom att släppa ut känslor, skrika och gråta och sova. Och lida och vänta ut den.

Den andra delen av panikångesten ger samma symtom fast värre. För man vet att skrika och gråta och sova inte hjälper. Bara piller hjälper. Då somnar ångesten. Tillfälligt.

Den första delen gav mig verktyg att komma vidare genom livet.
Den andra delen höll på att ta livet av mig, bokstavligt talat.

Ju förståndigare och ju mer psykologi man läser, desto jobbigare blir panikångesten när den kommer. För den skiter högaktningsfullt i hur mycket man vet om den. Det ligger i ångestens natur att slå där det känns mest. Att de panikkänslor som står i kö i halsen och blockerar lufttillförseln blir starkare ju mer man tror att man hanterar ångesten.

Om jag inte visste att ångesten i sig själv inte dödar, så hade jag inte funnits idag.
Det är de handlingar som skapas av skräcken för att dö och som man utför under en ångestattack som dödar. Eventuellt.

Den första delen av panikångesten berör mig inte så mycket idag.
Den andra delen är jag livrädd för.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s