I en tid och en annan plats..

Den här inlägget skrev jag 2002..och jag skrev om hur min vardag kunde se ut några år innan. Jag blir ännu berörd av att läsa hur det kunde vara. Idag känns det som om det bokstavligt talat var hundra år sedan. Men det är det ju inte. Riktigt.

” Klockan ringer halv sex. Ah, jag ligger ett tag till. Till kvart i sex.
Kvart i sex ringer den igen. Jag går upp, går på toa, kokar kaffe
och tar fram allt som tillhör en frukost. Tänker igenom dagen.
Vad var det nu jag skulle göra och inte glömma? Skicka med picnick
till grabben, han ska ju ha utflykt idag. Just ja, och tur att jag
köpte allt. Äppelmer, risifrutti och kanske några kex och några
bananer.
Jag brer mina frukostmackor som skall med till jobbet, äter min
frukost och tar fram lunchlådan som också skall med.
Rutinerna går som på löpande band. Ruskar på min son som är
fruktansvärt morgontrött. Ok, du får sova till sju, jag ringer då.
Går till bilen och kör till jobbet med stereon vrålande ut musik
får mina hormoner och mina känslor i rätt våglängd för en ny
dag på jobbet.

Jag ringer sju och väcker grabben, går sen ut från jobbet ombytt
och klar. Kanske händer det något nytt idag. Förmodligen inte, men
jag är optimist. Jag kanske vinner på dom där fem-lotterna som jag
köper nästan varje dag, eller kanske inte. Nåja, solen tittar i alla fall fram och dagen känns redan lättare.

Det rullar på med frukost, middag, eftermiddag och hemgång. Vid tre
ringer min son och frågar när jag kommer hem. Varje dag, fast jag
alltid har regelbundna arbetstider. Men jag blir glad att höra hans
röst. Hur har du haft det idag, har du några läxor – försök att göra
dem innan du går ut – säger jag varje dag fast jag vet att han
nästan alltid glömmer bort det.

Kommer hem vid halv fem efter att ha handlat lite färskvaror, och
kanske något gott att överraska min son med. Jag älskar att
överraska, och min son gör det också.

När jag sitter i bilen hem efter en lång hård dag, drömmer jag mig
bort. Jag sitter i en stor BMW, på väg till min herrgård som jag
har köpt för pengar jag vunnit. I morgon skall jag besöka
Maldiverna. En veckas resa som jag gör tre fyra gånger om året.
Jag trivs där, och har faktiskt många vänner där, tänker jag.
Jag älskar att vara miljonär, och alla saker man kan göra så där
helt spontant.
Drömmen håller på så där nästan ända hem, tills jag kör över ett
väggupp och inser att jag faktiskt bara har en volvokombi som är
så där en femton år gammal, och aldrig vinner pengar fast jag alltid
är barnsligt ivrig att skrapa alla lotter jag köper på rasterna.

Men drömmar är viktiga, och när min son möter mig i dörren och vill
att vi ska gå på bio ikväll – ja, då kan jag bara inte säga nej.

Vi kommer hem vid tio-tiden, och fast biobesök inte händer varje
vecka, så tycker jag väl egentligen att en biosalong borde ingå i
varje modernt utrustad lägenhet. Fast kanske ändå inte.

Jag lägger mig vid elvatiden, och är rätt trött. Jag måste sova så
jag orkar med nästa dag på jobbet. Och flygturen till Maldiverna,
och krattningen av min stora herrgård.
Efter några minuter somnar jag. Och nästa dag är på väg. ”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s