Balladen om den ensamma haren som upptäckte livets morötter..och oförskräckt skuttade vidare..

Perioder och processer i livet. Vi har dom alla och dom påverkar oss alla. Om vi tänker tillbaka till de år som påverkat oss mest som individer, då upptäcker vi att vissa år är svårare än andra. Vi upptäcker också att vissa år så skimras dimman och vi går in i en positiv period.

Jag ska berätta om hur Femman påverkat mig och hur händelserna de åren har fyllt mig med livslust.

1965:
Jag har precis kommit till mina adoptivföräldrar efter ett första mycket jobbigt år. Jag omfamnas och omformas av den enorma kärlek och uppmärksamhet som mötte mig. Från att ha varit en extra börda för mina närmaste i mitt första spädbarnsår och blivit varse om vad skräcken för separation och avvisande innebar, så blev jag i stället varse om kärlekens budskap och hur härligt livet kunde vara för en liten kille på ett år. Även om han var både törstande efter närhet och fylld av nyfikenhet på det okända.

1975:
Jag går i mellanstadiet i femman. Det går bra för mig. Sorgen efter farfar som dog 1973 och farmor som dog 1974 och vår första pudel som dog senare samma år, hade lagt sig. Jag frågade chans på tjejer i skolan. Jag fick chans och efter min första kyss – en ”långtradare” i en källargång 1973 – så hade jag blivit en ivrig kyssare med de tjejer jag var ihop med. Jag sjöng ” Staffan var en stalledräng” i skolans matsal i Lucialinne och starkt lysande orange kalsonger. Något som över 100 elever och lärare och rektorer väl såg. Själv fick jag veta det efteråt, hade inte tänkt på att Lucialinnet var genomskinligt i en släkt matsal med starka lysen rätt på mig när jag sjöng. Ja då jag skämdes som aldrig förr men sången var bra. Det var för övrigt sista gången jag sjöng offentligt. Nu är det en stor skräck. Ska ta tag i det någon dag.

1985:
Jag går på folkhögskolan. Jag trivs otroligt bra. Efter ett år med stark panikångest där jag bokstavligt talat klättrade på väggarna och räknade timmarna och minuterna innan jag trodde jag skulle dö kvävningsdöden av den starka ångesten, lär jag mig bemästra den och lär mig att man inte dör av ångest. Jag väntar ut varje ångestattack och ser att den ger sig av från min kropp, sakta men säkert.
Det här är ett år då jag i februari åker till Sylarnas fjällstation med Projekt Vinterfjället med folkhögskolan. Vi övernattar bland fjällen en vecka och tar oss fram med skidor och ryggsäck på snöklädda fjällområden. Jag har snöglasögon för att inte bli snöblind.
I maj åker jag till Brighton i två veckor med folkhögskolan i Projektet Englandsresan. Jag bor med ett äldre par i Portslade by the Sea och har lektioner och studiebesök på dagtid. Min engelsklärare med smeknamnet Seaflower och Brittisk lärare med efternamnet Lowe guidar oss genom engelska seder och bruk. Det är också första gången jag åker till London.
Jag är hemligt kär i en klasskamrat som har namnet efter en snickares hjälpmedel. Jag kom bara så långt som att bli vän med henne. Hon vill ha med mig på en resa till Scottland och tågluffa. Det blir inget av.
Mina föräldrar flyttar ut från sin lägenhet i stan till vårt sommarhus samma vecka som jag åker till Brighton. När jag kommer tillbaka har de fyllt sommarstugan med alla möbler från stan. Jag är överförtjust. Jag älskar vår sommarstuga.

1995:
Jag är trött. Nej jag är helt slut. Ett äktenskap har gått i kras och det blir bestämt att vi ska gå skilda vägar.
Våren lunkar sakta på. Mina barn går på dagis. Dom trivs och rutinen är att jag lämnar och mamman hämtar. Dom gör egna saker på dagis och visar stolt upp hemma. Jag går på baksidan av vårt hus och åker med barnen i den stora Varbergakullen i Örebro. Dom sitter bak på pulkan och jag drar, svettig och skrattandes i den fula men praktiska militärmössan min mamma sytt på Hagaprodukter en gång i tiden på Holmen i Örebro.
Jag går till toppen av kullen, dom turas om att åka ner för backen och genast vill dom åka ” en gång till, en gång till ”. Jag är helt slut men skrattar ikapp med barnen. Till slut går vi hem. På kvällen läser jag saga för dom. Först den ena, sen den andra. När jag läser för den andra av mina barn somnar jag själv och vaknar en timma senare av en skrålande teve. Det är någon mer i lägenheten som känner sig ensam.
Denna sommar åker vi på den sista semesterresan som kärnfamilj. Vi åker tillsammans med barnens farfar och farmor till Astrid Lindgren land i Vimmerby, hyr stuga och har en skön semestervecka. Barnen stortrivs. Jag själv vet vad som är nära förestående. Ingen annan vet.
Vi skiljer oss på sommaren och barnens mamma flyttar ut på hösten. Jag jobbar som fastighetsskötare och har precis blivit kvartersvärd.

2005:
Detta år händer mycket. Efter ett omtumlande år då jag fyllde 40 år, blir detta året året då saker börjar ta sin form och många trådar börjar nystas upp. Jag träffar min nuvarande fru för allra första gången i Januari efter att ha pratat med henne på nätet och i telefon i cirka en månad. Ett mycket passionerat och omtumlande möte i Wadköping i Örebro. Samma fredag som min kusin har sin 40 årsfest. Jag firar honom med mina föräldrar men mina tankar är hos min nya kärlek. Jag tackar nej till festen efter middagen med fest och gratis dricka hela natten. Jag vill hem och ringa min kärlek. Det går bra och vi förlovar oss i Mars och flyttar ihop i Juni. Hon tar mig med till sitt Nord Norge för första gången. Jag blir genast förälskad i naturen och och det rena vattnet. Jag har inte ögon för något eller någon annan än min nya kärlek. Sommaren blir otroligt intensiv på många sätt. Vi åker tillsammans till Alanya på en kärleksresa enligt bokens alla regler. En sista minutenresa på åtta dagar. Vi tillbringar sommaren i Norge och hösten i vårt nya gemensamma hem. Jag har ännu sjukbidrag efter att ha slungats in i väggen fem år tidigare. Jag går på arbetsmarknadsrehabilitering på Din Coach tillsammans med andra långtidssjukskrivna. Tanken om en omvårdnadsutbildning väcks av min kärlek. Jag börjar på allvar begrunda tanken. Den tankens födelse förändrar mitt liv radikalt för alltid.

2015:

Detta år har inte varit än. Det är nu november 2014. Det är tio år sedan min fru och jag lärde känna varann. Det är åtta år sedan vi gifte oss. Och det är sju år sedan min älskade sommarstuga såldes. Det är fyra år sedan jag blev fast anställd i Norge och lika många år sedan vi flyttade hit. Detta är också året då jag har har fyllt femtio år.
2015 ligger framför mig. Så gör också en del mycket stora beslut och svåra processer. Min medvetenhet över hur jag format mitt liv och varför, börjar bli klar. Jag har förstått hur lyckligt lottad jag är över att ha det jobb jag har och hur mycket mina jobbarkompisar betyder för mig.
Jag älskar min fru lika intensivt och passionerat ännu och vi drar åt samma håll vad gäller framtiden.
År 2015 kommer att innebära lika stora förändringar och vara lika fyllda av händelser som alla de andra Femmorna. Det är jag helt övertygad om.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s