Blogg 100 dag 3..Ensam är stark..eller..

Idag är det Tisdag och den tredje bloggdagen. Ja mitt liv hänger inte på om jag bloggar eller vilken dag i ordningen det är. Men det är, faktiskt, det som är förändrat i min vardag här uppe, 160 mil från Örebro.

Jag kommer inte bara skriva om ämnen här. Jag kommer också skriva om min vardag. Min blogg om ett underbart liv handlar ju också om att vara här och nu. Inte bara hur det blev som det blev och min berättelse om hur det kan bli underbart.

Men idag har jag ett ämne. Ensam är stark. Med tvekan. Jag är uppväxt utan syskon. Jag gick ofta själv när jag var liten, både på promenader runt kvarteren vid hörnet av Drottninggatan och Änggatan i Örebro där jag är uppväxt, och på landet. ”Landet” är vår sommarstuga där jag växte upp sommartid och en bra bit på våren och hösten. Jag åkte också på cykelturer i Örebro när jag var barn. Upptäcktsresor kallade jag dom. Jag ville aldrig åka samma väg tillbaka och det kunde bli långa resor på flera mil ibland. Jag gillade mitt eget sällskap. Eller rättare sagt, jag kände mig aldrig själv. Jag hittade på historier i mitt huvud som jag idag skulle kalla utkast till romaner, noveller, uppsatser och insändare. Då, när jag var liten, var det bara historier som jag glömde bort att skriva ner när jag kom hem. Men jag kunde tänka ut en lång historia med en invecklad handling när jag cyklade eller gick. Och så ta upp tråden och fortsätta tänka vidare vid nästa utflykt.

Det här kan fortsätta hur länge som helst. Men det här är en blogg. Så till ämnet. Jag kände mig stark och stolt och när jag kom hem hade jag massor att berätta. Ja jag skulle haft massor att berätta om det fanns någon att berätta för. Jag hade mamma hemma. Och pappa som var jättetrött när han kom hem. De skrattade och sa – ja du har då en livlig fantasi. Och det hade jag. Min fantasi levde. Livligt.

Men grejen är att dom här resorna gjorde att jag blev immun mot rädslan att vara ensam, mot rädslan att vara utanför och mot min rädsla för att inte höra hemma någonstans. Mina historier räddade mig från att falla.

Och dom gör det ännu. Nu skriver jag ned mina historier. Nu kan jag läsa dom och fortsätta berätta. Där är jag stark och där är jag lycklig. Och det är min ingrediens i att få ett underbart liv. Gör det som gör dig stark och glad. Det är ditt och det som gör dig stark. Oavsett vad någon säger.

Annonser

4 comments on “Blogg 100 dag 3..Ensam är stark..eller..

  1. miatankar skriver:

    Ännu ett intressant ämne.

    Jag brukar säga att jag är en social ensamvarg! 😉

    Jag gillar ensamheten, mer och mer beroende av att ha ensamma stunder ju äldre jag blir. Men det ena utesluter inte det andra, jag behöver även social samvaro däremellan och njuter obeskrivligt att umgås med goda vänner. Kanske känner du igen dig i detta? Alla är vi nog litet både ock, ´det som skiljer är hur mycket ensamvarg kontra social man är…

    • bhenth skriver:

      Tack för det. Jag håller med dig, det ena utesluter inte det andra. Jag älskar att vara social också och det har för mig visat sig genom att jag spelat amatörteater och stått inför en stor publik, och att jag varit aktiv i handikapprörelsen i många år, fast inte längre. Men jag behöver också ensamheten och skulle inte klara att alltid ha människor omkring mig. Så båda dom sidorna kompletterar nog varann tror jag, för att må bra som människa.

  2. Sofhia skriver:

    att vara ensam är många gånger skönt, det är då jag själv får tid att reflektera över viktiga saker, över vad jag vill och inte vill i mitt liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s