Blogg 100 Dag 6..Min tro och varför Gud varför Gud varken är man eller kvinna 

När jag började den här utmaningen skrev jag att jag ska skriva ämnen jag aldrig trodde jag skulle skriva om. Jag skrev också att jag ville beröra och provocera. Vägen till ett underbart liv är inte rak och i kurvorna kan det svänga ordentligt. 

Det här är en sån bloggpost. En svängig.
Jag tror på mycket. Kärleken och glädjens kraft och att Lördag kommer efter Fredag och att man fyller 21 året efter man fyllt 20.
Jag tror också på Gud. Jag har trott på Gud i hela mitt liv så långt jag kan minnas. När jag var liten så visade mormor mig sin familjebibel. En stor tjock bok fylld med text och vackra bilder på änglar. Jag blev otroligt berörd och satt i timmar och bläddrade i hennes familjebibel. 
När jag gick i första och andra klass i Kristinaskolan i Örebro läste våran lärarinna ett stycke ur bibeln varje morgon. Jag tyckte det var jättespännande och satt som ett ljus och lyssnade. Och under hela min barndom kände jag mig så lugn och trygg när jag besökte kyrkor och bara satt och var. Helt stilla. 
För mig så har min tro varit något som jag hållit helt för mig själv. Tills nu. Om någon har frågat om jag trott på Gud har jag sagt ja. Varför skulle jag ljuga om det.
När jag konfirmerade mig och gick på kursen för prästen Björn Svärd i Örebro så lärde jag mig lätt både böner och budord. Jag tyckte det lät förnuftigt. Att inte ljuga, inte stjäla eller att hedra sina föräldrar var väl något som var sunt bondförnuft. Prästen sa många saker jag minns. Bland annat sa han att man inte bara ska rabbla upp Fader vår som en intetsägande text. Man ska tänka på varje mening och vad den betyder. 
För mig är Gud varken man eller kvinna. Självklart inte. Gud har ingen hudfärg, skägg eller är varken snygg eller ful. Gud är en gudskraft som finns i oss alla. En styrka och ett mod. En gömd obegränsad vishet och ett mirakel som bara visar sin storhet för de som vill se. För mig betyder Gud att jag aldrig är ensam. Aldrig någonsin. Och så har det varit. 
Jag är uppväxt utan syskon. Jag gick mycket för mig själv när jag var liten. ”Går du nu och filosoferar igen” sa mina föräldrar när jag gick i mina egna tankar och smålog. 
Jag småsjöng nästan hela tiden när jag var barn. Min bästa vän blev ofta irriterad på mig, ”Måste du nynna hela tiden, kan du inte vara tyst någon gång ?” Det var min bästa vän och jag tog inte illa upp. Jag var tyst tio minuter. Sen började jag sjunga igen.
Jag tror att Gud har humor. Man kan skämta med Gud. Inte om Gud med med Gud. Gud vill att vi ska ha kul och skratta. Det är en av meningarna med livet. Jag tror också att man har skyddsänglar – hjälpare eller själar som vakar över en – med sig hela tiden. De har också humor. Jag tror att vi upplever små mirakel dagligen. 
Jag går inte ofta i kyrkan. Jag ber inte varje dag, jag pratar med Gud som en vän som inte syns.
Många går på seanser för att prata med sina avlidna släktingar, många tror på att man återföds och att Karmalagen existerar. Många tror på Universums lag – det man ger det får man och livet innehåller lika många positiva händelser som negativa. Och många tror att bönens kraft är stark. Var försiktig med vad du önskar, det kan gå i uppfyllelse. 
Allt ovan är lika möjligt – eller omöjligt – som att det finns en osynlig kraft omkring oss som styr händelser och ger mening åt det meningslösa. 
Vad är verkligt? Vad är fantasi och önskningar? Och hur skapades världen? Jag vet inget av det. Och jag  tror inte man behöver veta för att vara lycklig.
Jag tror på Gud. En sorts gudskraft som är likadan oavsett var man bor på jorden och vad man kallar kraften.
Men det är en privatsak. Alla människor tror på något. Och det är en kraft i sig. 
Annonser

2 kommentarer på “Blogg 100 Dag 6..Min tro och varför Gud varför Gud varken är man eller kvinna 

  1. Tack för detta fina inlägg. Jag är också troende då. Har aldrig sagt att jag är troende utan mer att jag alltid känt mig andlig. Jag har nära till mina änglar och vägvisare och jag menar att vi är alla ETT. Komna ur samma källa. Man kan kalla det vad man vill. Jag har gudomligheten inom mig liksom kärleken. Men precis som du skriver, det är något som är mitt och som jag inte behöver prata om så mycket. Har varit så ända sedan jag var barn med undantag under ungdomen och år i vuxenåren då jag tappat bort mig själv och det blev att jag levde lite destruktivt. Men jag hittade tillbaka till min andlighet genom meditation och Eckhart Tolle.

    • bhenth skriver:

      Tack för din fina kommentar och att du delar med dig. Det känns väldigt stort och eget på något vis men det är också en väldigt skön känsla. Jag tror också att meditation och stillhet gör att man kommer närmare sina hjälpare. Jag har läst Margit Sandemos bok ” Du är inte ensam” och det är en stor styrka att ha en stark tro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s