Blogg100Dag23, Om skuldkänslor och självförakt och känslans kärna.

Idag skriver jag om något mycket svårt och mycket vanligt, att känna skuld och att ha självförakt.

Dom två känslorna är tätt förknippade och beroende av varann. Känner man skuld inom sig så börjar man tvivla på sig själv och sin egen rätt att existera. Och då kommer självföraktet. Man känner ett förakt mot sin egen svaghet och en maktlöshet att förändra sin situation. Och när man blir behandlad gott och får erkännanden av sin egen rätt till existens och lycka av människor omkring en, kan det till och med öka skuldkänslorna.
Allting börjar förstås från början. När formas man som människa? Är det i magen eller de första timmarna på BB eller det första året?
Från man är född, alltså i samma minut som man kommer ur magen, så är man kritiskt beroende av närhet, värme och kroppskontakt. Smekningar och mjuka ord är avgörande för hur trygg barnet är då och senare kommer att bli. Att vara efterlängtad och älskad är redan från början mycket viktigt. Redan då skapas självkänslan och kärleken till sig själv. Eller självföraktet.
När man sedan växer upp gjuts resten av det inre känslolivet. Att bli bekräftad och erkänd som en unik och älskad människa gör att man kan älska sig själv vilket är en grund för att man ska kunna älska någon annan. Om man inte älskar sig själv så kan man inte älska någon annan. Det man känner då för någon annan människa – om man är fylld av självförakt – är inte kärlek. Det är något annat som fyller ett tomrum inom en.
När man blir behandlad bra och får positiv respons från andra kan det utlösa tankar och känslor som att man inte är värd att behandlas bra, man är inte värd att älskas. ” Om jag inte älskar mig själv är det omöjligt att någon annan älskar mig”. Minsta kärlekshandling eller kram kan utlösa och framkalla en känslostorm och starta en process. Och man kan få den helt snedvridna känslan av att människor vill skada en med en kärlekshandling för att det är så smärtsamt att bli visad kärlek. Det rör om hela självföraktet inom sig och kärnan till den skuld man har. Och man blir förvirrad och arg och man vill bara gråta och dö.
Men om den personen som kramar om en är sensitiv och känner hur kroppen reagerar, så vet den personen att man ska stanna kvar i kramen som man ger och bara fortsätta och krama hårdare och längre. Ord är överflödiga. Att bara finnas där är det viktigaste. Då kommer känslan och sorgen och vreden och ångesten. Och låt det komma. Känn dig trygg i den som kramar och lita på att du är älskad och att personen har styrka och vilja och tillräckligt med kärlek för att stanna hos dig oavsett hur lång tid processen tar.
När jag får en kram eller en äkta bekräftelse på kärlek – oavsett när det är och från vem det är – och jag får kontakt med känslan och kärnan inom mig, då börjar jag att skaka och själva i hela kroppen. Det är första steget till att helas och att få kontakt med känslans kärna och ursprung. Det är då enormt viktigt att personen som kramar har mod och vilja att låta det ske och vara delaktig i processen.
Processen och känslostormen kommer att avta när man gråtit eller skrikit eller andats igenom en svår ångestattack. Och det är första steget till att bli hel och harmonisk inom sig.
Problemet för många människor med skuldkänslor och självförakt är att så få människor har mod och ork och tid att vara delaktig i en sådan process. Och om processen börjar men avslutas abrupt så tar det ännu längre  tid till nästa kontakt med känslans kärna och ursprung.
Men det är enormt att vinna på att våga vara delaktig i en sådan process tillsammans med någon. Man räddar livet på den personen.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s