Blogg 100 dag 32, Att vara vuxen på utsidan och barn på insidan.

När är man vuxen? Är det vid en speciell ålder eller är handlar det om beteende? 

Ibland säger man att den och den beter sig väldigt vuxet eller väldigt barnsligt. Men vet du? Man kan vara vuxen och väldigt omogen och barn och vara väldigt mogen i sitt beteende.
Nu skriver jag lite om mig. Jag känner mig bäst själv och jag är i en gott mogen ålder. Men är jag vuxen? Jag tycker det. Men låt mig förklara.
Att ha barnasinnet kvar och vara busig och sprallig innanför en stel och åldrande kropp har inte med att vara ett vuxet barn eller vara omogen i sina handlingar att göra. Det har jag skrivit om i ett annat inlägg och ska fördjupa mig i längre fram i blogg 100.
Det handlar istället om att se saker som man tycker är spännande och utmanande och spontant göra de direkt eller så snart man kan. Om man kan.
När jag var liten älskade jag att klättra i träd. Jag satt ofta högst upp i en björk eller tall vid vår sommarstuga och såg utsikten med ett leende. Hm, och mina föräldrar som undrade var jag var. Dom hörde min röst från ovan och förmanade mig att ta det försiktigt. Nu när jag är vuxen känner jag ännu ett sug efter att klättra högst upp i ett träd och se på utsikten. Inte av någon annan anledning än att jag tycker det är roligt. Det är ju förstås högst opassande för en vuxen man att klättra upp i en trädtopp bara för sitt eget nöjes skull, eller hur?
Samma dragning känner känner jag inför höjder och berg. Jag vill gärna vandra upp på toppen och utforska vad som finns där med ett barns förtjusning. Vid tillfälle har jag också gjort det efter att jag först förankrat lämpligheten av mina barnsliga infall med mina närmaste om dom är med mig då. 
När jag besöker små barn så sätter jag mig ofta på golvet med dom och leker engagerat. Jag tycker också om att berätta sagor och ordlekar för dom och jag får dom nästan alltid att skratta och jag skrattar gott med dom.
När jag var liten lekte jag ofta med små plastgubbar, små soldater och cowboys och indianer. Jag var helt inne i leken, fullständig mindfullness som man skulle uttrycka det idag. När jag var arton år fann jag lådan med plastgubbar från min barndom. Jag fick ett infall och ställde upp gubbarna på golvet och sjönk in i leken igen. Jag satt nog där över en timma och världen utanför fanns inte.
Efteråt och flera år senare tänkte jag på vad jag gjorde. Var jag barnslig och omogen som lekte med mina gubbar eller fanns det en frihet att vara ålderslös och göra det jag ville?
Till vardags är jag som vilken annan vuxen person som helst. Jag jobbar och har hus och huslån och jag engagerar mig världsligt och nära i dom saker som jag brinner extra för. 
Men jag kan inte låta bli att fundera på vilka gränser som finns och som är osynliga och som man bör förhålla sig till som en vuxen person. Om dom överhuvudet taget finns.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s