Blogg 100 dag 40, Att ha förtröstan.

Att ha förtröstan är för mig att  känna en inte trygghet, att på något sätt veta att allt ordnar sig. Det behöver inte – och är oftast inte – en religiös känsla. Men det är en andlig känsla i allra högsta grad.

Att känna att det finns lösningar till hands, och att det kommer dyka upp lösningar på problem, oavsett vad som händer är en enorm trygghet och tillgång. Att ha stark förtröstan gör att man inte är rädd och att man bevarar sitt lugn i alla lägen. 
För mig har det ofta handlat om praktiska saker som handlar om min bil och ekonomi och mitt jobb. När saker kör ihop sig och kommer i klump så är det lätt att bli stressad. När jag blir stressad så är det lätt att tappa fotfästet och se vad som är förnuftigt att göra. Då blundar jag och tänker tyst att jag ska ha förtröstan. För mig kan det ibland vara en religiös känsla men ofta en andlig styrka att känna att man bemästrar de flesta utmaningar och att man hittar en väg som tidigare var helt dold.
Vid såna situationer kan det också dyka upp en ny vän, en släkting som sträcker ut handen eller en insikt som lurat i bakgrunden och som plötsligt blir kristallklar.
Att ha förtröstan är att inte förivra sig, att ta det lugnt och att se saker klart. Man kan uppleva att man får hjälp och att saker uppenbarar sig som hjälper att hitta vägen vidare i livet. Men mest handlar det om att våga lita på sin egen förmåga att lösa problem och utmaningar som livet är fullt av. 
Att ha förtröstan är att våga ge sig hän, att våga känna och att våga leva – fullt ut.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s