Blogg 100 dag 47, Mina svagheter och att vara förgiftad.

Svagheter. Det man är svag i..och svag för. Ens svagheter kan vara en styrka om man erkänner dom och visar dom. Sägs det.

Var ska jag börja? 
Jag har svårt att säga vad jag vill. Vad jag känner och åt vilket håll jag vill gå. 
Jag har svårt att motstå godhjärtade människor..människor som engagerar sig och visar att dom bryr sig. Inte det där ytliga ” att vara trevlig”..utan de som verkligen bryr sig. Människoälskare.
När jag möter människor som behöver mig och som ser mig som en hjälpare och stödjare..då släpper jag ofta allt annat. Det är en annan del av min svaghet. Jag har svårt att hitta en balans mellan glädjen av att vara behövd och att bli utnyttjad för att jag har svårt att säga nej till såna människor. 
När jag blir stressad och får skuldkänslor för något eller för att jag inte uppfyllt mina löften för någon..blir jag ibland otrevlig och ibland oförskämd. Jag blir blockerad i mina sunda tankegångar om hur man ska bete sig mot någon..och hur jag sårar någon och hur jag uttrycker mig till någon. 
Jag är inte mig själv då. Jag är styrd av min stress och mina skuldkänslor. Få personer förstår det, de flesta tar mitt beteende vid såna tillfällen..personligt. Jag behöver gå iväg för mig själv vid såna tillfällen..jag är trasig och stress är ett gift som finns i mitt medvetande. Lika starkt och intensivt som svartsjuka och en ångestattacker. Det betyder inte att jag förminskar andras behov av stöd. Det betyder bara att jag har ett öppet sår som min stress skapat. Och för att överleva blockerar jag mig och kan verka känslokall. Så är det inte.
Mina svagheter. Man kan jobba med sina svagheter. Jag har jobbat hårt för att lura mig själv att jag är stark, att jag inte behöver någon. Att jag aldrig gör fel. Och att jag aldrig visar mig sårbar. Till slut tror man det själv, att man klarar av kampen själv och att man har låst in sina känslor på en trygg plats. Att man aldrig mer ska bli förödmjukad eller skrattad åt i smyg. Inget kunde vara mer fel. Man klarar det inte själv.
Jag kan inte öppna min dörr för någon som inte förstår att stress är ett gift och påverkar medvetandet. Och jag är full av gift. Är det en svaghet?
Kanske. Ibland vill jag träffa någon som kände mig för länge sedan och kan berätta hur jag var innan jag blev förgiftad. Innan jag blev förändrad till den jag är idag. Före jag fyllde 18 år.
Vem var jag då?
Jag var öppen i mina känslor. Jag blev arg och visade det. Jag blev ledsen och grät. Jag blev glad och skrattade högt. Och jag var passionerad och spontan. Jag finns där någonstans..ännu. Men för varje dag blir den äktheten mindre och mindre.
Jag behöver bli avgiftad. Inre stress är ett gift. Och en stor svaghet. Jag vill inte vara svag. Jag vill få tillbaka min inre styrka och envishet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s