Blogg 100 dag  56, En känsla men också ett hus.

Idag. Dag 56. Talet 56 betyder en del för mig. 1956 var två år efter att mina föräldrar gifte sig. Det var också det året dom köpte en tomt 3 mil utanför Örebro. Och det var på den tomten de började bygga det hus som de kallade Längtan. De kallade det Längtan för de längtade så mycket ut till det.

Det var först en skogstomt så det första de var tvungna att göra var att börja fälla träd och dra upp stubbar. Under tiden de gjorde ordning tomten så att det gick att bygga ett hus där, så bodde de i en husvagn. Det tog cirka ett år att göra i ordning tomten, så året därpå påbörjades bygget av huset. Det växte sakta upp till en fin sommarstuga. Från början byggde pappa ett litet hus nedanför huset där det fanns ett utedass och en vedbod. Först flera år senare blev toaletten inomhus färdig. 
När jag kom in i bilden 1965 på sommaren så var det ännu mycket träd och långt ifrån färdigt. ” Det blir aldrig riktigt färdigt” sa pappa. Man bygger till och ändrar och moderniserar. På tomten fanns också en liten lekstuga och en pergola som var en sorts altan en bit ifrån stugan.
Pergolan användes mycket flitigt till middagar och morgon och eftermiddagskaffe och groggen på kvällskvisten. På baksidan av huset fanns också en brunn där man kunde pumpa upp dricksvatten. Det skulle dröja en bit in på 70 talet innan det djupborrandes efter vatten och vi fick rinnande vatten i huset.
När jag var liten så åkte vi ut till sommarstugan varje helg under vinterhalvåret och på julen och påsken var vi där en hel vecka. Dom traditioner jag växte upp med vid sommarstugan ska jag inte skriva om här. Dom finns eller kommer att finnas skrivna på en annan plats.
Det jag ska skriva om är hur det såg ut vid huset Längtan. Tomten var på 1400 kvadratmeter och det fanns en övre del och en nedre del vid huset. Den övre har jag redan skrivit om. Den nedre delen bestod först av skogsmark liksom den övre. Senare fälldes träd och drogs upp stubbar även på den nedre delen. Sedan anlades en gräsmatta och en gungställning. Pappa fick med hjälp av en grävmaskin lagt dit massa stora stenar som grund. Sedan lades åtskilliga mängder jord. Och sedan såddes gräsfrön. 
Jag var delaktig på dom flesta jobb vid sommarstugan. Och när jag inte var med så lekte jag med vänner som bodde i andra stugor. På allmänningen, det vill säga den tomt mellan alla sommarstugor och som alla var delägare i, fanns en dansbana. Där ordnades fester och middagar och maskerader men också möten med alla sommarstugeägarna.
Det fanns också en badstrand på området och den låg cirka en km från vårt hus. Där samlades alla vid början av sommaren och la i bryggor och en flotte. 
Sjön Väringen var en fin sjö med många öar och fiskeställen. Vi åkte ofta ut med båten och metade vid risvasen. ”Risvasen” var en plats en bit ut i sjön där man lagt björkris för att locka till sig småfisk. Och där småfisk finns, finns också stora fiskar.
Vi hade en plåtbåt som vi la vid båtbryggan. Båtbryggan låg cirka 300 meter från badstranden och de flesta sommarstugeägarna hade sin båt där. Vi barn gick ofta till båtbryggan och metade abborre och tittade på när båtar kom in från sjön. ” Har ni fått nåt?”, var standardfrasen när vi hälsade på ankommande båtägare. De flesta visade stolt upp sin fångst. Vi brukade också hjälpa till när de skulle anlägga vid bryggan. 
Det var en rolig tid och vi barn växte samman och hittade på roliga saker ihop. Vi kunde bygga en koja i skogen och gick då runt och frågade om vi fick lite brädor hos grannarna. Ofta blev det en hel del och kojan blev till ett gemensamt projekt bland alla barnen. 
Vi lekte och kurragömma och vinken. ”Vinken” gick ut på att den som hade gömt sig och blivit upptäckt av den som blundade och räknade till 100, kunde bli fri och gömma sig igen om någon oupptäckt vinkade till den som blivit upptäkt och fångad. Det var då fritt att springa och gömma sig på nytt. Det var en mycket rolig och populär lek som ofta samlade alla barn, stora som små.
De som hade sommarstugor i området kom från många olika platser, bland annat Stockholm och Nyköping och Karlskoga och Örebro. En av de första uppgifter jag och min bästa vän hade i början av sommaren var att gå runt och kolla om alla kommit. Vi hälsade och pratade på de som kommit och blev ofta bjudna på saft och bullar. När vi kom hem och berättade vilka som kommit, gick våra föräldrar ofta och hälsade på. De fick ofta både kaffe med dopp och en liten rackare på sidan. ” En liten rackare” bestod av cirka 6 dl flytande eldvatten som framkallade skratt och glada välkomsthälsningar. 
I morgon är det Söndag och då ska jag ge en tillbakablick på Engelska. Men på Måndag fortsätter min berättelse om huset Längtan och en beskrivelse om människorna som
bodde där. Vi ses på Måndag.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s