Blogg 100 dag 58, Del två av huset Längtan – Grannar och vänner.

Nu fortsätter jag min berättelse om Huset Längtan, det namn mina föräldrar satte på det hus dom byggde som sommarstuga.

I början, det vill säga i slutet av 50 talet och början av 60 talet, köpte dom flesta av grannarna sina tomter och började bygga sina hus. Hela området ligger på en halvö och den som sålde alla tomterna bodde längst ut på halvön. Det var en godhjärtad man som alltid gick en runda över hela området med sina två schäferhundar varje dag. Han stannade alltid till hos de han ville prata med och hade alltid ordentlig koll på det som hände i området, vilket egentligen inte var så mycket. Men han var mycket trevlig och gick ofta sin morgonrunda med sin enda dotter.
Vi hade vårt hus i början av området nästan vid slutet av en grusväg ovanför båtbryggan. Längst ned på Grusvägen bodde den enda person jag kallar vid namn, Olle. Han var en av de första som köpte sin tomt och bodde precis vid vattnet. Han hade en mekaniker-verkstad vid sidan av huset och stora stenar som bildade ett litet berg. Vi barn kallade det för trollberget.
Lite längre upp på vägen bodde en av pappas goda vänner. Han bodde mitt emot vårt hus, rätt över vägen. Han var en skojfrisk man som bodde med sin fru och två söner där. Han hade en bastu i källaren och en bardisk med salondörrar. 
På vårt hus högra sida bodde en av områdets stora profiler. Han sålde italienska skor och byggde en swimmingpool på sin tomt. Min bästa vän och jag smög och tittade på den som satt i grävmaskinen som grävde bassängen. En kväll när vi smög där så var grävmaskinisten berusad och välte med sin grävmaskin. Vi blev jätterädda och sprang och hämtade våra föräldrar. En tid efteråt blev bassängen färdig och vi fick komma dit och simma ibland. 
Två hus från oss, på vänster sida, bodde en familj med tre barn. De blev mina goda vänner och med i gänget som samlades på området. Vi barn satt ofta där och spelade spel länge på nätterna ibland. Den äldsta kallades för ”Gurkan” och var en av de äldre ungdomarna.
Granne med Gurkan bodde en av mina föräldrars allra bästa vänner. Dottern var också, och är, en god vän till mig. Det var också där vi hade midsommarfirande i många år. Det var en naturlig samlingspunkt hos både oss ungdomar och mina föräldrar. Jag tyckte mycket om dom och vi umgicks mycket med dom och hälsade på dom även i den stad de bodde i.
I det första huset, eller det sjunde från slutet av vägen, bodde ännu en av de ungdomar som var med i vårt gäng som lekte tillsammans. Det var ännu en samlingspunkt för oss ungdomar. 
Mitt emot det huset, med infart från den grusväg som fortsatte förbi vår lilla grusväg, bodde en annan av de ungdomar som var med bland de ungdomar som lekte tillsammans. Han var en av de äldre ungdomarna och som hade en naturlig charm och dragningskraft. Han var mycket omtyckt av oss alla. Mina föräldrar kallade honom Petterkvist.
Granne med Petterkvist bodde en annan av mina föräldrars allra bästa vänner, i ett timmerhus som alla kallade Pepparkakshuset av det bruns färg. Hon hade en stor kvarnsten på sin tomt där vi brukade röka abborre.
På den andra grusvägen till höger – den första var vår lilla grusväg – bodde två andra av mina goda vänner. Den äldre kallades Boan och den yngre var en av de två bästa vännerna jag hade på landet. Deras hem var ytterligare en samlingsplats för spel och lekar.
Snett över grusvägen och i det näst sista huset bodde min allra bästa vän och föräldrarna var några mina föräldrars allra bästa vänner. Vi umgicks hela året och bodde nära varandra i Örebro. Där var jag mest och vi hittade på åskilliga äventyr och byggde både träkojor och åkte på ofta på fisketurer. 
Längre ned för stora grusvägen – förbi den andra lilla grusvägen – och nära badstranden, bodde ännu en familj som hörde till våra vänner. En av sönerna var i min ålder och var ofta med på våra lekar, och den äldre sonen var väldigt duktig på vattenskidor. Vi barn stod ofta och såg på när han gjorde små konster med vattenskidorna på sjön.
Det bodde  ytterligare 7 familjer med barn på området som också var med på många av de aktiviteter och lekar vi ägnade oss åt. De jag har beskrivit är de som jag umgicks med mest och som jag har speciella minnen med.
Vi hade en kommitté för alla sommarstugeägarna och som samlades vid midsommar och städning av allmänning och när det var dags att lägga i bryggorna och flotten på badstranden. Vi gjorde alla dom träffarna till en fest med mycket skratt och glädje. Och sammanhållningen var mycket unik och innerlig. Vi barn kände att vi kunde gå fritt och avslappnat till alla som bodde där och prata och dricka saft och bullar eller bara umgås om vi inte hade något annat att göra.
Alla mina vänner på området har en speciell plats i mitt hjärta och jag minns allt som igår, mycket klart och med enorm glädje.
Det finns mycket mer att skriva om både platsen och människorna där. Ibland känns det som om jag vill skriva en hel bok om det.
En del av de ungdomar som bodde där har jag ännu kontakt med. Andra vet jag inte vad som hände med. Jag vet bara att just då var det helt underbart och helt perfekt.
Jag har inte besökt området sen vi sålde sommarstugan för några år sedan. De flesta som bodde där under min uppväxt har sålt sina sommarstugor och det har kommit nya familjer som jag inte känner till. Men jag ser ännu platsen som mitt sanna hem där jag känner till varenda stig och varenda tuva. Och platsen framkallar alltid ett leende och en tår och enorm glädje varje gång jag tänker på det.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s