Blogg 100 dag 69, Sommaren -69.

Idag är det blogginlägg 69. Förutom låten av Brian Adams, Summer of 69, så är den också en symbol för fullständig rättvisa i samlivet.

Men idag ska berätta om min sommar och höst 1969.
Sommaren 1969 var jag fem år. Mina föräldrar höll på som mest att röja träd och bygga vid sommarstugan. 
Det var översvämmning det året. Det vill säga att snön smälte för fort så Dyltaån svämmade över och några vallar som skyddade åkrarna sprack. För mig som femåring var det mest spännande att åka båt på grusvägen mot landet. Vi la också ut ryschor för att fånga gäddor i, på översvämmade gärden. När vattnet sjunkit undan tyckte vi barn att det var spännande att gå där det varit vatten under översvämmningen. Sommaren blev väldigt varm och jag blev brun som vanligt. Du blir brun som en pepparkaka sa mamma alltid.
På hösten var det en stor storm. Jag var hos min kusin för mina föräldrar hade åkt till Mallorca för första gången. De hade åkt i september om jag inte minns fel. Två år efteråt, i februari 1971, fick jag följa med till Gran Canaria för första gången. Och fick solfeber. Men det är en annan historia.
Tillbaka till stormen och september 1969. Jag var hos min kusin som bodde nära Vintrosa i Örebro. Jag var ofta där och vi lekte mycket både i skogen i jakttornen, hans pappa jagade älg, och i ladugården där vi hoppade i höskullen och lekte kurragömma. Vi smög också in i en hönshus i närheten och min kusin tog ett ägg och knäckte skalet och åt det rått. Jag tyckte det var jätteäckligt. Nyttigt sa min kusin.
Granne med min kusin bodde en av hans klasskompisar. Hon kallades för Gäddan. Det var ett smeknamn på Gerd. Där var vi ofta och lekte. Dom hade kor och traktor och ett stort hus med en stor ladugård. 
När stormen kom var vi ute och lekte i skogen. Vi började gå hemåt men det var tungt för det var kraftiga vindar. Träd föll ner och allt yrde runt i luften. När vi till slut kom hem så fick vi varm chocklad och ostsmörgås. 
Vi skrattade mycket, min kusin och jag. Och det var då min kusin sa något roligt precis när jag åt några röda vinbär. Jag satte i halsen, eller näsan? För när jag skulle svälja vinbäret så tog det andra vägen och efter en lång och smärtsam process så kom vinbäret ut. Ur näsan.
Sommaren och hösten 1969 kommer jag väl ihåg. 
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s