Blogg 100 dag 83, Ödesåret 1983.

Nu har vi kommit fram till dag 83 i blogg 100. Jag har kopplat en del dagar i blogginläggen till ett visst år då det hände något som jag minns extra mycket. Så är det med året 1983.

Jag ska börja ifrån början.
1983. Jag har haft mitt körkort sedan mars 1982 och kör i en Ford Taunus årsmodell -72. Det var den bilen jag fick av min pappa för att jag inte rökte när jag blev 18 år. Det gjorde jag inte även om jag feströkte ibland. 

Den bilen åkte jag på min första semester i tillsammans med en flickvän samma år jag fick körkort.

Jag klädde in bilen i vinröd krossad plysch och var väldigt stolt över den. Min mosters man lackerade bilar så han lackerade hela bilen i en grön färg.

Men nu var det 1983 och jag jobbade på en lokal tidning som kontorsbud. Jag körde moped och körde ut annonstexter till kunder och hämtade och delade ut post. 

Jag bodde i min första lägenhet mitt emot ett konditori på norr i Örebro. Jag bodde ensam och fick lägenheten genom att en god vän till pappa var fastighetsskötare där. 

Min magsjukdom var inne i sitt första och mest intensiva år. Jag hade under flera månader känt att jag höll på att bryta samman. Mitt förhållande var mycket stormigt och jag höll de flesta känslor inom mig.

I mars så tog det slut och jag flyttade till en annan lägenhet i bostadsområdet Varberga. Det blev en festlägenhet och det var ofta mycket folk där. Jag kände mig tom och allt började kännas meningslöst. Från att ha långsamt öppnat mitt inre under det senaste året och låtit känslorna bubbla – de flesta när jag var helt själv – så hade jag nu ett öppet hål inom mig som sved som eld. Den trygghet jag hade hos mina föräldrar och min bästa vän tycktes inte dämpa min smärta. 

Den 24 april 1983 orkade jag inte mer. Jag försökte avsluta mitt liv till tonerna av musik som fick mig att dyka inåt, in i lågorna. Det gjorde alltför ont. När jag hade tagit dom steg som innebar att en sömn skulle bli min sista sömn, ändrade jag mig. Något inom mig sa att jag inte ville. Det fanns ännu hopp.
Jag ringde mina föräldrar. I samma minut kom min bästa vän. Jag vet inte varför, vi hade inte bestämt. Men det är fullt möjligt att han där och då räddade mitt liv.

Jag låg på en avdelning på sjukhuset i tre veckor. Sedan åkte jag till Härnösand och bodde hos min morbror i tre veckor. Sedan orkade jag inte längre. Jag kunde inte sova på natten utan gick runt i deras lägenhet och grubblade. Dom höll på att bli tokiga och jag orkade inte med det. Jag packade min väska och tog tåget hem. Jag ringde pappa och han ringde min morbror.

När jag kom hem var det nästan midsommar. Jag firade den på landet. Det var också då, den sommaren, jag fick min allra första panikångest attack. Jag var mycket på landet den sommaren. Men jag var också i min lägenhet i Varberga. Den fortsatte att tjänstgöra som festlägenhet. Festerna var vilda och högljudda och den sommaren snuddade jag vid många gränser. 

På hösten fick jag beredskapsarbete genom arbetsförmedlingen vid Ånnaboda friluftsanläggning i Garphyttan. Jag jobbade där i två månader. Sedan gick jag en kurs på Örebro folkhögskola från oktober till november. Det kom att bli början på en av de viktigaste och roligaste perioderna i mitt liv. Jag hade kraftiga och intensiva skov i min magsjukdom och var ännu sjukskriven. Men jag fullföljde hela kursen utan nästan någon frånvaro. 

Det var också där jag lärde känna Rita, en av de bästa vännerna jag hade vid den tiden. Vi var enbart goda vänner och det var aldrig tal om något annat. Vi stöttade varann och det var hon som rekommenderade Arthur Janovs bok ”Primalskriket”. Den boken förändrade mitt sätt att se på psykisk ohälsa för alltid. Det var också den boken som inspirerade mig att börja med frigörande andning några år senare. Att gå tillbaka till början, bryta ner alla försvar och bygga upp något friskt istället , trodde jag fullständigt på. Till viss del ännu.

1983 betydde en vändpunkt för mig. Jag slutade att bara köra på och började lyssna på mina känslor och kopplade samman mina beteenden med mitt känsloliv. Och resten av mitt liv började på allvar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s