Blogg 100 dag 84, Sanningen om massagen.

Vissa blogginlägg är svårare än andra att skriva och att erkänna att orden man skriver är sanna. Det här är ett sådant inlägg.

Igår skrev jag om 1983 som jag kallade för ett ödesår, vilket det också var. Då länkade jag till min blogg på sociala medier. Det kommer jag inte göra idag. Det här blogginlägget skriver jag för min egen skull för att kunna sätta ord på det som är sant. 

Sanningen om massagen. Jag kommer inte skriva om innehållet i den massagekurs jag gick. Inte heller kommer jag skriva ett enda ord om de massörer som jobbade som lärare där. Det här blogginlägget handlar om mig som massör. Och varför jag valde att bli det.

Det handlar om beröring. Att bli berörd fysiskt av någon. Kroppskontakt. Att utbilda sig till massör innebär att man rör vid någon med sina händer som verktyg för att behandla onda muskler. Jag har alltid mått bra av massage. Inte bara för att mina spända muskler behandlas – dom blir lika spända dagen efter – utan för att jag känt mig svältfödd på beröring. Och det har varit den främsta orsaken till att jag gått till en massör. 

När jag växte upp så var beröring och kramar något ovanligt för mig. Utom när jag var riktigt liten och satt i knä och öppet tiggde efter kramar som barn gör, så har kramar och beröring nästan inte existerat i mitt hem. Min mormor var en varm människa som ofta kramade mig när hon kom på besök. Men annars hände det nästan aldrig. 

Med tiden fick jag svårare och svårare att kramas, och beröring sammankopplade jag nästan uteslutande med mina flickvänner och sex. Jag började bli rädd för att kramas, jag trodde att om jag kramades för länge skulle det misstolkas. Helst ville jag kramas så ofta jag kunde. Gränsen mellan att vara klängig och positivt kramig började suddas ut. Och mitt behov av beröring var enormt.

Det var då jag började med alternativa behandlingsformer. Olika typer av massage och dans och andningskurser innebar alltid beröring och kramar i olika grad. Det tabu som den livsnödvändiga beröringen hade inneburit för mig, började avväpnas. Det började bli ofarligt att kramas, och jag upptäckte mer och mer att kramar var något som många tyckte om utan att uppfatta det som sexuellt eller att jag var klängig.

Och mentalt kände jag mig både fri och älskad när jag fått massage. Och det var den känslan jag ville ge till andra – och få mer av själv, för mitt behov av beröring var ännu stort – när jag började massagekursen. Min tanke var alltså att få andra att må lika bra som jag gör när jag får massage. Men efter att jag gått massagekursen fick jag insikter om mig själv som jag inte räknat med.

Beröring och massage ger mig energi och livslust, och när jag är hungrig på beröring – inte sex för det var tidigare bara ett substitut för intensiv beröring – så blir jag tom på energi. Och när jag är tom på energi har jag mycket svårt att ge energi – att ge beröring utan att få något direkt tillbaka – som det innebär att massera någon.

Alltså så här:
När jag är hungrig på beröring har jag mycket svårt att massera, och jag blir ofta utmattad både fysiskt och psykiskt av att ge. Den energi jag har inom mig och som till största delen får sin näring av beröring, behöver jag själv för att kunna fungera normalt.

Mitt behov av att få massage är alltså större än mitt behov av att ge massage. Därför kan jag inte göra ett bra jobb när jag själv behöver beröring. 
Undantaget är när jag masserar min fru. Jag gör det av ren kärlek och det kan då bli en bra massage bra trots att batteriet är urladdat.

Den bästa massagen ger jag när jag själv mår bra, alltså när jag fått obegränsat med beröring och känt att beröring är helt ok och accepterat. Vilket i sin tur innebär att jag aldrig kommer att göra en riktigt bra massage med andra än min fru förrän jag mår bra psykiskt och löst upp dom inre energitjuvar som gör att mitt inre batteri så fort blir urladdat. 

Det var också orsaken till att jag inte nådde ända fram till målet i slutet av kursen. Jag kunde aldrig ge 100 % när jag masserade för en del av mig utkämpade en inre kamp om min rätt att känna mig duktig och bekräftad. Och jag förlorade alltid den kampen.
Det här kommer fortsätta tills jag får en effektiv terapi som får mitt inre att bli lugnt, och stillar det kaos som finns inom mig och stillar den stress och det självförakt som hela tiden trycker ner mig och säger att jag inte är värd att få beröring, att jag är värdelös och att jag från början var oönskad. 
Jag är nu på väg att påbörja en sån terapi men det är en annan historia.

Det var sanningen om mig som massör. Jag kan bara utföra massage som ett mekanisk jobb innan jag själv får inre frid och kärlek för mig själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s