Pengar är farliga

Pengar..kontanter..cash..stålar..nåt vi måste ha oavsett de sitter på ett plastkort eller lösa i plånboken. 
Vi har alla olika erfarenheter av pengar. Vissa av oss kämpar hårt för dom..andra tänker inte så mycket på dom, dom finns bara där och tar aldrig slut.
Jag växte upp i en miljö där pengar var centralt och ett måste för att överleva. Bokstavligt talat. Pengar är ett mycket allvarligt ämne och utan pengar dör man. Bokstavligt talat. 

Jag är inte uppväxt i överflöd. Långt ifrån. Men jag har alltid fått det jag behövt. Jag har alltid fått spara till det jag ville ha, om det var något extra stort eller någon resa jag ville åka på. När jag skulle åka på språkresa till Schweiz började jag spara pengar redan hösten innan. Och på sommaren -80 när jag slutat nian och innan jag åkte på språkresan, sommarjobbade jag hos en glasmästare som min pappa kände. Det skulle bli mina fickpengar i Schweiz. Mat och uppehälle och flygresa och skola från 9 på morgonen till 12 på dagen, var redan betalt. Jag betalade hälften av resan från sparade pengar. 
Pengar måste man ha annars dör man. Redan när jag var liten så var jag rädd för döden. Inte för döden i sig men sekunderna innan.

När jag följde med på resor med mina föräldrar hade vi alltid en kontantreserv. I nödfall. Och resecheckar i stället för kontanter för kontanter kan bli stulna. Jag snappade åt mig allt. Jag har än idag intutat i mig att man måste ha en reserv. En plan B i fall saker skulle gå på tok. Jag har ofta plan B i det mesta jag gör. På gott och ont.

Att alltid behöva planera för en plan B gör att man inte kan njuta av stunden och leva i nuet fullt ut. När jag inte orkar planera för en sekundär plan försöker jag istället minimera risken för att något oförutsett ska hända. Men livet är nyckfullt.
Det positiva med att tänka att man måste ha pengar för att överleva, är att jag alltid, sedan 17 års ålder, jobbat för att tjäna pengar. Jag har alltid skött mig på mina jobb och haft den största respekt för förmånen att ha ett jobb. Alla har inte sån tur. Vid de få tillfällen jag varit ” mellan två jobb ” så har jag försäkrat mig om en fungerande a-kassa eller annan regelbunden inkomst. 
Livet lär en saker hela tiden och jag är långt ifrån fullärd. Och jag vet att jag inte har en sjö av pengar, som mamma sa. Ibland har jag bara en liten vattenpöl. Men regnet kommer förr eller senare och fyller på pölen. Så mycket vet jag. Och det känns skönt. Tiden är ibland min fiende, men oftast min bästa vän.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s