2016

Blogg 2016

Årets sista blogg. Jag har skrivit denna blogg i många år. Att skriva är en resa. Jag har rest mycket. En del resor är som mjuka smekningar. Andra är som en käftsmäll.
Det här året har varit ett skitår på många sätt. En del bra saker har hänt. Universums lag. Men det har varit ett svårt år. Så många krig och så många lidanden.

Mamma ramlade i Mars. Hon skadade ryggen och hamnade på sjukhus. Hennes njursvikt blev klar för mig, hur jobbigt hon haft det och hur länge hon inte sovit en hel natt. Vi snackar år.
Mamma kom aldrig hem igen. Hon dog 7 maj på ett boende hon inte ville bo på. Jag satt på tåget. Klockan var 02.30 när sköterskan från boendet ringde. Jag hann inte dit. Nu efteråt förstår jag att det var bäst. Hon hade inlett sin dödskamp redan på fredagen då pappa besökte henne. Han sa adjö till henne då. Det var förmodligen strax efteråt hon på sin dödsbädd blev bestulen på sitt halsband. Den guldring som min pappas farmor hade och som han gett mamma i gåva för länge sen. Saken är polisanmäld men numer nedlagd. Kommunen har gjort en Lex Sara anmälan. Men halsbandet är borta.

Men minnet av mamma och hennes små kloka ord, hennes glädje och optimism, hennes nybakade bullar och många kakor och vackra kreationer, den minnet lever inom mig för alltid.

Min skräck för det definitiva, det som är oåterkalleligt har fått sig en törn. Inget varar för evigt. Inget.
Så 2016 har varit ett skitår. Men ur skit kommer det rena. Jag ser fram emot 2017. Det kan bara bli bättre. Det kommer att bli ett nytt år. Början på något nytt. Val som har skrämt mig, är jag nu tvungen att ta. Vägar som känts främmande måste jag nu utforska.

Min kamp och min rädsla är inte viktig. Jag är inte viktig. Inte i det stora hela. Men jag är viktig för mina allra närmaste. Det har jag förstått. Alla för sin kamp. Alla skrattar och gråter och älskar av alldeles egna anledningar.

2017 är nära. Jag har många mål inför året. Dom får ni inte veta. Men dom finns där. Och jag finns där.
Alla vill lämna några spår efter sig när de dör. Jag vill det också. Och jag vill hålla minnet levande efter de dom dött som jag älskat.
Rummet i mitt hjärta efter de som bott där kommer vara tomt, men jag ska hylla deras minne för evigt.

Gott Nytt År!

Annonser

2 comments on “2016

  1. annisvensson skriver:

    Fint inlägg och blir galet arg när jag läser om det försvunna halsbandet. Att människor bara kan… Året som gått har varit ett tufft år på många sätt och jag försöker tänka som du. Det kan bara bli bättre… Gott nytt år!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s