Ett av de mer viktiga inläggen..

Nåt har hänt. Inte livet självt för det sker hela tiden. Inte heller nåt med vädret för det kan vi inte påverka. Nåt har hänt med mig. Jag har fått en av de viktigaste insikterna i mitt liv.

Jag har behov att prata om det. Och eftersom mycket få människor är särskilt intresserad av vad jag säger, om det blir för långdraget, så bloggar jag om det i stället.

Jag var hos läkaren för några dagar sedan. Ett återbesök för en ögoninfektion som nästan hade läkt. Av en tillfällighet, om såna finns, så bad jag att han skulle ta ett blodtryck. Han tog blodtrycket och samtidigt, som brukligt är, syreupptagningen i blodet. Ni vet, man får en sån där fingertuta på ett finger. Jag hade bra blodtryck, lägre än jag haft på flera år. Men syreupptagningen var 94 %. Jag borde – som fullt frisk – 97 eller 98 %.

Läkaren, som är mycket noggrann, började fråga ut mig.

Jag är alltså adopterad och mina närmaste släktingar på min biologiska sida, har astma. Jag har inte det. Trodde jag.

Jag fick blåsa i ett rör och testa min lungkapacitet. Resultatet var dåligt. Dessutom började jag, som jag alltid gör, hosta kraftigt när jag blåst ut all luft från lungorna. Läkaren sa att det fanns risk att jag kunde ha astma. Jag trodde honom inte, men det sa jag inte.

Jag fick en tid för återbesök och astmautredning.

Väl hemma funderade jag på vad han sagt. Jag hade dålig syreupptagning.

Jag är omringad av människors vars blod rinner i mina ådror, och som har astma.

Jag läste mer om astma än vad jag redan visste. Att ha astma innebär att man lätt blir andfådd, man får inte i sig tillräckligt med syre.

Att ha astma innebär också att man upplever att man andas genom ett trångt hål i halsen, man kan få känslan av att kvävas, beroende på hur svår eller lindrig astma man har.

Att ha astma innebär också att man kan få rethosta ofta, av till synes oförklarlig anledning.

Och så tänkte jag tillbaka på mitt liv.

Jag tänkte på när jag gick på folkhögskolan. Hur jag fick gå ur klassrummet för att jag hade svårt att andas. Jag tolkade det som panikångest.

Jag tänkte på hur lätt jag blivit andfådd när jag ansträngt mig, sprungit eller cyklat efter jag lämnat tonåren.

Och så gick det upp för mig. Det kanske var så att jag haft astma under så lång tid att jag inte tänkt på det, att jag blivit så van vid mina kroppsliga reaktioner vid ansträngning, att jag trodde att jag inbillade mig. Mina närmaste omkring mig uppmanade mig att andas djupt och sluta stressa. Och jag har trott det var fel på mig. Att jag var en nervös fjant som aldrig kunde slappna av.

Bara jag visste sanningen. Att jag blev andfådd och hade svårt att andas normalt även när jag varit helt avslappnad. Jag har ingen allergi. Jag kan fritt umgås med djur, nyslaget gräs och hö utan att reagera. Min läkare tyckte att jag ändå skulle testa mig för allergi.

Tydligen kan man ha lätt astma och svår astma. Jag tillhör utan tvivel den första gruppen. Men att jag överhuvudet taget, kanske, har det gör mig sorgsen.

När jag var liten sa mina föräldrar att jag kunde bli vad jag ville. Det har jag trott hela livet. Nu känner jag mig begränsad.

Min känsla av att vara odödlig känns hotad. Att ha en kronisk magsjukdom har jag vant mig vid, jag har nästan inga besvär av den alls.

Men att inte kunna få i sig tillräckligt med syre är nåt helt annat.

Men läkaren sa att jag kan leva precis som nu, bara att livet blir mycket lättare att leva om jag får i mig mer syre.

Utredningen fortsätter om 2 veckor. Då ska jag få pröva spray och mäta resultat före och efter.

Det här känns enormt stort för mig.

Jag har en som står mig mycket nära, så nära som det går, som har haft svår astma nästan hela sitt liv. Den personen förstår jag mycket bättre nu, och jag är bara i början av den här utredningen.

Den personen har uträttat stordåd.

Allt går att leva med. Tydligen.

Annonser

5 kommentarer på “Ett av de mer viktiga inläggen..

  1. villacalifornia skriver:

    Intressant och mycket bra, fint skrivet…

  2. annisvensson skriver:

    Jag har haft dåligt med tid att följa ”mina bloggar”. Hur har det gått för dig??

    • bhenth skriver:

      Jag har haft dåligt med tid också. Har jobbat mycket och så har jag fått den här astman
      som har snurrat till mina tankar. Nu börjat allt
      lugna sig så nu ska jag försöka läsa ikapp det jag kan.

      • annisvensson skriver:

        Hoppas i alla fall att du mår lite bättre och att du förhoppningsvis fått mediciner som hjälper (har själv astma men i mer sällsynta fall under år med extra mycket pollen). Vet hur jäkla jobbigt det kan vara när luftrören snör ihop sig och det känns som om man inte får luft.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s