Ett nytt blogginlägg..Tid..
Jag vill skriva om något som berör mig..och som rör mig.
Jag är ibland bekymrad för min kropp..min kondition..att min mage är större än mina bröstmuskler. Jag tänker att jag måste börja träna..bygga upp mig..få bättre kondition.
Och så tänker jag..jag är snart 55 år..pigg och rask och redo för det mesta..utom möjligen ett maratonlopp..som en nära släkting till mig springer varje år.
Vad ska jag träna för? Vad ska jag bygga upp mig för? Och varför behöver jag bättre kondition?
Blir jag en bättre människa då? Fungerar jag bättre? Duger jag bättre?
Vill jag lägga en stor del av min tid på träning? Whats in it for me?
Tiden går fort..och jag hinner inte med det jag brinner för..ska jag då ta mer av den tid jag har till förfogande till träning och då få ännu mindre tid till det jag brinner för?
Svaret smyger sig in i mitt medvetande..sakta förstår jag att jag hela tiden prioriterar hur jag ska tillbringa mina vakna timmar av mitt liv.
Om jag lever till 100 då har jag levt lite mer än hälften av mitt liv. Lever jag till 70 så behöver jag utnyttja varenda timma av den tid jag har..till kvalitetstid.
Jag jobbar heltid för att säkra mig ett gott liv..både här och nu och när jag får pension. Jag tror att man får allt man innerligt önskar minst en gång i sitt liv.
Drömmar..fantasier..önskningar..
På gott och ont..jag tror också att alla trådar knyts ihop ju äldre man blir..alla pusselbitar faller på plats. Man får veta sanningar..man får veta saker både som man vill veta och som man helst hade sluppit veta. Det sistnämnda har jag redan fått..till viss del..
Jag tror jag använder social media lite för mycket..jag använder social media för att utvecklas..för att förstå och för att läka mig själv..visst..tiden läker sår..men vänner tillhandahåller lindrande salvor under läkeprocessen..
Det brinner en eld inom mig..inom varje människa. Kalla det passion..livsgnista..livsglädje..eller vad ni vill. Pappa sa till mig..de kan ta ifrån mig vad de vill – mina ben..min frihet..min fru..men de kan aldrig ta ifrån mig mitt humör..min humor..min nyfikenhet..
Jag känner så också..jag har slutat säga ” jag är över 50 men känner mig som 35”..
det är en klyscha som egentligen inte stämmer..man kan vara gubbe när man är 25 år och en ungdomlig 60 åring..
Så klart gäller det oavsett om man är man eller kvinna..
Så jag kommer försöka leva ett accepterande och glädjefyllt liv..utan stress för vad jag inte gör..utan stolthet för det jag faktiskt gör..
Bhenth's Blog 