En ny dag att älska livet och människan

Idag har vi varit i Kiruna. En härlig kommun på gränsen till fjällvärlden. Det var dom där däcken som låg och väntade på oss. Och den där bilhandlaren.. ja  jag har lovat att inte säga nåt mer om det men man kan ju tycka. Och det gör jag. En del. Men nu susar vi fram över ängarna. Eller genom fjällvärlden.  Kiruna, Abisko, Riksgränsen med Lapporten. Sånt kommer man komma ihåg när man kommer till platta Närke. Ja vi har ju kilsbergen. Och slottet mitt i stan. Fast slottet är ju inte så lämligt att bestiga, det kan lätt bli halkigt. Och dyrt för jag antar att det väntar böter om man sätter sig på slottstaket utan att fråga. Jag tror inte ens att man får sätta sig där om man frågar.

Vi har slitit under sommaren för att kunna ta det lite med lungt när vi kommer hemåt. Kunna ägna sig åt nöjen, njutningar och hobbys. Det vill säga gräsklippning, småfix i huset som vi hyr, slipning av båten, på allvar gå igenom posten vi fått under sommaren och möblera om i huset. Bland annat. Och så sitta på trappan utanför huset och njuta av ett glas vin. Kanske flera om det smakar gott, och det brukar det göra. 

Jag såg att det skulle börja en kurs i improvisation i höst på nya teatern. Det skulle vara kul om jag har tid. Eller om jag väljer att ta mig tid vill säga. Jag skulle också vilja skriva och framför poesi som jag gjorde några gånger på bibloteket. Och så när jag provläste inför rollen på Länsteatern när jag skulle spela i Hanneles himmelsfärd. Spännande.

Det som är mest spännande med att framföra och uppträda är den där hisnande känslan i maggropen. Som sekunderna innan dörrarna öppnades till föreställningarna av Kejsarens nya kläder. Jag var Kejsaren och skulle gå rakt fram och eftertänksamt se mig för på scenen innan jag intog tronen och började mina repliker. Så härligt men väldigt spännande innan dörrarna öppnades. Jag älskar det.

Om jag ska vara ärlig så tror jag nog inte att jag får någon mer stor roll i någon liknande uppsättning som jag haft. Men allt beror ju på mig. Och hopp, det har jag i massor. Och glädje och optimist.  Faktiskt så finns den där energin inom mig. Den bubblar ibland och gör sig påmind. Snart, tänker jag. Snart får jag utlopp för den. Och jag tror det. Snart så får jag mitt genombrott.

Jag ska snart avsluta här. Jag skulle vilja skriva mer men man får inte alltid som man vill. Just nu sitter jag på ett hotell i Lavangen och skrivar. Ett hotell som ligger oerhört fint med utsikt över fjorden och med nyrustade lokaler. Jag ska varmt rekommendera det i en länk på någon av mina sidor.

Till vi ses igen – take care and hug someone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s