A thousand stars

Thousands stars in the sky
Sometimes i stand looking at them
Asking why
Why is the stars so many
When some people
Doesn’t have a penny
Why shines the stars so bright
When most people thinks violence is right

If every star was a tear on your cheek
You would be considered
As weak
If every star
Was a bowl of tar
You could use it on the crocks
A place them
on thousands hooks

Please listen to my voice
Hear it
It’s not noise
See the good in every man
Believe that everyone can
Now give me a smile
And a word of joy
And don’t treat people
As there where a toy

Annonser

Religion

Jag fick en fråga på ett socialt medium om vad religion betyder för mig. Jag svarade att religion knyter samman människor.
Svaret fick flera kommentarer och flera höll inte med och en del sa att religion var likvärdig med politik.
Frågan är komplex och kräver ett längre svar. Här är min syn på religion.

Det första jag kommer ihåg av Bibeln och av religion är när jag bläddrade i min mormors stora familjebibel. Det var många vackra bilder av änglar i den.
Och när min skolfröken på Kristinaskolan i Örebro läste ur Bibeln. Jag blev fascinerad av berättelserna och kampen för det goda.

För mig handlar religion om det goda. Hur man lever för att hjälpa andra och hur man lever sitt liv i ömsesidig respekt.
Idag känns den tanken främmande för många. Religiösa extremister använder religionen – oavsett namn på religionen – som ett maktmedel och som ett vapen. Man hotar i Guds namn oavsett vad man kallar sin Gud.
Jag tycker det är sorgligt. Djupt sorgligt.
Jag skrev att religionen knyter samman människor. Så här menar jag.

Kyrkan som jag känner den hjälper utsatta människor och människor i nöd på olika sätt. Olika insamlingar och öppet hus för ensamma och hemlösa..jourhavande vän och präst..någon som lyssnar. En kyrka som är öppen dagligen – som i Nikolaikyrkan i Örebro. Människor kan gå in i stillhet och sitta och få en paus..och be om de vill eller bara sitta stilla för återhämtning.

I Sverige finns också religiösa extremister. När jag var liten fanns Maranata i Latorp utanför Örebro. Min kusin bodde där och vi tyckte det var spännande att smyga runt deras församlingshem. Ibland var ledaren Arne Imsen där.

Senare på 80 talet visades Studio S på teve, och de hade ett program om sekten Guds barn. Därefter kom många olika program om sekter och religiösa extremister.
Jag tyckte och tycker fortfarande att dessa sekter är avskyvärda för de utnyttjar människor i nöd, människor som behöver värme och trygghet och någon som lyssnar och kramar om dom. Människor i alla dessa sekter tvingas betala stora summor från sin lön, isoleras från sina familjer och hjärntvättas för att kunna dra till sig ytterligare människor som bidrar till att en enskild ledare blir rik.

Jag kommer ihåg ett citat från Bibeln. ” Det är lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än för en rik att komma in i himmelriket.”

Min egen tro är min egen.

Jag tror inte på allt som står i Bibeln. Förmodligen är bara en bråkdel sant. Men dessa gruskorn av sanna och verkliga händelser bidrar till min tro. Jag tror på en Gudskraft, något osynligt som finns runt oss och som kommer inifrån våra medvetanden. Godhet och ren ondska sitter inom oss. Jag tror på själen och på Karma. Jag tror att själen lever vidare på något sätt. Jag tror på bönens kraft. Det man ber om och önskar kommer någon gång under livets gång att uppfyllas, men alltid på ett sätt man inte alls räknat med.

Tio Guds bud handlar egentligen om sunt förnuft. Stjäl inte, mörda inte, respektera människor omkring dig och använd ett vårdat språk.

Religion är ett sätt att närma sig de obesvarade frågorna om liv och död, meningen med livet och varför saker sker. Och alla religioner har ett gemensamt, nämligen att leva sitt liv så fullt och värdigt som möjligt. Och att ge människor utan hopp nytt hopp.
Grundtanken är vacker. Och livet är en sann gåva.

Det innersta av mammas bortgång

Jag har inte skrivit på bloggen sen mamma gick bort. Det har känts för smärtsamt och jag har inte känt mig mogen att berätta, allt.
Nu gör jag det.

Den 6 maj i år satt jag på tåget mot Örebro. Natten gick över till den 7 maj. Jag vaknade klockan 02.00 i min kupé på tåget av att jag frös. Jag drog på mig filten och halvsov när min mobil ringde. Jag såg att det var korttidsboendet som mamma bodde på som ringde.
Jag förstod innan jag svarade.
Rösten sa att min mamma gått bort klockan 02.00. Nattsköterskan hade gått in och upptäckt att hon inte andades. Hon hade inte vak trots att hon var på dödens rand, det reagerade jag på efteråt.
Jag satt i tågkorridoren och grät. Sen skickade jag sms till min bästa vän. 5 minuter senare ringde han och hans fru var också i mobilen.
Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet och kärlek till min vän.
Tack Danne.
Jag sov inte mer den natten.

Klockan 7.30 ringde jag pappa. Jag hade sänt sms till mina barn på natten om att höra av sig till mig när de vaknade.
Pappa hade precis vaknat. Jag berättade vad som hänt. Det blev tyst i luren och så sa han att han besökt mamma dagen före, på fredagen. Hon hade redan börjat sin dödskamp då och var halvt på väg, bort. Senare berättade pappa att han gråtit när vi lagt på luren. Pappa som aldrig gråter.
När jag kom till stationen i Örebro väntade mina barn på mig. Jag kramade om dom länge.
Sen åkte vi i tystnad till korttidsboendet. Vi kom fram och blev visade in till hennes rum. Hon låg med knäppta händer i sin säng. Hon hade en vit tröja på sig. Levande ljus var tända. Hon såg enormt fridfull ut.
Jag drog fram en stol till hennes säng och la min hand på hennes. Jag strök henne över håret. När jag besökt henne två veckor tidigare sa hon att hon tyckte om när jag strök henne över håret.
Min son hade sagt att han nog inte kom att stanna så länge hos sin farmor, han tyckte det var obehaglig med döda människor.
Men min son och min dotter kände inget obehag alls. Det hela var väldigt avslappnat och fridfullt. Jag var helt lugn så mina barn blev också helt lugna.
Vi satt där i över 30 minuter. När vi gick brast jag ut i gråt. Jag har aldrig gråtit för mina barn förr.

Efter besöket hos mamma åkte vi till mina pappa.
Vi köpte mammas favoritpizza, Hawaii med ananas. Jag hjälpte pappa sätta fram mammas bröllopskort. Hon var verkligen vacker. Hon älskade blått och hade en ljusblå mycket vacker bröllopsklänning på kortet. Sen tände vi ett ljus.
Sen åt vi. Pappa och jag skålade för mamma. Mamma var med oss där. Hon satt i sin svarta fåtölj och log. Hon hade fått frid.

Mamma led av njursvikt. Hon hade haft urin stående under flera år. Hon gick ett tiotal gånger på toaletten och det kom bara några droppar. Hon vaknade på nätterna och hick på toa. Hon hade inte sovit en hel natt på många år.
Jag är undersköterska och klandrar mig kraftigt för att jag inte fattade. Men jag litade på hemtjänsten och läkarna. Sanningen är att hon skulle haft stående kateter för många år sen. Mamma var helt slutkörd av trötthet.
I tillägg så hade hon en demens om börjat för ett tiotal år sen och smygande blivit värre.

Mamma sa alltid att hon var nöjd med sitt liv och att hon haft mycket roligt i sitt liv.
Hon fick vara med om sina barnbarns uppväxt, deras skolgång och när de tog studenten. Hon var mycket stolt över dom.

Jag sörjde henne djupt. Sörjer. Jag förstår inte. Mamma har rest bort och kommer snart tillbaka. Eller jag kommer till henne. Jag har intensivt önskat att jag var medial och att jag kunde känna hennes närvaro mer konkret.
Men jag känner henne med mig. Hennes energi och hennes livsglädje. Jag minns henne tydligast för 10 år sen och bakåt.
Hon var min stora trygghet trots enstaka händelser tidigare i min barndom. Och hon var en underbar farmor.

Pappa och jag har fått starkare kontakt och vi har pratat mycket. Jag ringer honom minst 2 gånger i veckan och besöker honom så ofta jag har råd.

Ursäkta

”Ursäkta

Ursäkta att jag existerar
Ursäkta att jag tar plats
Ursäkta att jag tar din luft
Ursäkta mina fel
Och ursäkta
Att jag gör dom igen

Ursäkta mina tankar
Ursäkta min avsikt
Ursäkta mina steg
Och ursäkta
Att dom ibland går bakåt

Ursäkta att jag vågar
Ursäkta att jag menar
Ursäkta mina känslor
Som ibland pyser
När det inte passar

Ursäkta
Att jag säger ursäkta
För nu är det stopp
Jag har rätt att leva
Jag har rätt att andas
Luften är allas
Och stegen styr man själv

De demoner du inte ser
De finns där du inte vet
De tankar som inte sägs
De tänks och styr mina händer
De ögon du ser
Dom ser också det osedda

Att lämna spår
Att beröra
Och att bli saknad
Det är livets gåta
Inte så svårt
Som det kan låta

Dikt i rim
Gör att känslor
Kommer i stim
Ord uttryck och ljud
Gör att håren reser sig
På din hud

Att vara stolt och stark
Och stå på fast mark
Berör och förför
Men ta en titt
Under ytan
Rör om i grytan
Och se vad du finner
Livet rusar
Hoppas du hinner

Ursäkta
Ordet i sig själv
Är både svaghet
Och god manér
Men sagt för ofta
Förgörande för egot”

Bhenth 2016

Time..

The time inside us..around us and above us..

It was a long time since i wrote a blogpost..especially in English.
Things are happening all the time, every day and every minute. Big things and small things. My life is
no exception.

I have wrote many times in many places that this was going to be our last winter here. That was my hope and my plan. But things change. To move is not an easy thing. But it’s still something i dream about.

I have so many things im longing for in my hometown..not only to meet and help my parents who is 83 and 86 years old..but also to be close to my children and friends. My parents needs my help and it feels like im loosing much of their lifes as they grow older. My thoughts are about what’s really important in my life. All my life i have thought about what’s most important and what’s comes second and third. I have made many really bad choices in my life and i just have to live with that. But i can do my best from now on. I can do that. And i pray for strength to do that every day because for me it’s complicated..i will tell you some day..maybe.

I often write that im full of hope and joy and that’s true. I think anything is possible and that anything can happen..at any time.

Life is a gift and the world is only as big as your mind is..

My life..are both very simple and extremely complicated..on one hand i have most that i need to survive..on the other hand i need help with many things.

Every journey and every struggle and every sorts of pain and anxiety are individual and you can’t compare pain. This is very important in these day when there is so much going on in the world with refugees..war..unemployment and illness. Many people feel guilt if they speak about their own pain and their own anxiety.
But the most important is your own experience of things..and different people can cope with difficult things in different ways..
Your pain and your anxiety is important and to keep it inside your self doesn’t help you, and it doesn’t help anyone else either.
Let it all out..only when you do that you can help other people..and there are many people in need of help..

I know what i can and what i can’t do..i have an ocean of tears inside of me..and i can see things inside me that no one else can see..i have to work with that to be able to help other people in need in a good way.
But at the moment i don’t know how..i don’t know what door i can open and what would happen if i do..

My life right now..it could change tomorrow..

Om inte om fanns…

Vad hade hänt om..
Har ni någon gång funderat på vad som skulle hänt om inte..?

Om inte Om fanns..
Vad skulle hänt om min bio mamma kommit två veckor tidigare till barnhemmet? 
Vad hade hänt om jag fått ett syskon hos mina föräldrar? Vad hade fungerat och vad hade inte fungerat?
Vad hade hänt om mamma inte fått giftstruma och vad hade hänt om hon varit lika lugn som pappa?
Vad hade hänt om jag kommit in på gymnasiet då jag sökte första gången till humanistiskt linje? 
Vad hade egentligen hänt om jag gått färdigt min utbildning till kock?

Alla mina klasskamrater fick jobb direkt när skolan slutade.
Och vad hade hänt om min mage inte börjat blöda när jag hade jobb som kontorsbud?
Och vad hade hänt om jag inte cyklat till röda Markbacken en sen natt i april 1986?
Och vad hade egentligen hänt om jag inte svarat på ett annonssvar jag fick efter att ha satt in en kontaktannons i Nerikes allehanda i maj 1997?
Och vad i all världen hade hänt om jag satt ner foten och insett att jag var värdefull och inte fick behandlas som geggan på en bondgård under de 15 år som jag kröp omkring där?
Och vad hade hänt om jag inte ringt till en underbar kvinna klockan halv 2 på natten den 1 januari 2005?
Och, till sist, vad hade hänt om allt ovanstående inte hänt? Vem hade jag varit idag? Och hade jag haft det bättre?
Svaret på dom frågorna får vi aldrig veta, men min gissning är – nej jag skulle inte haft det bättre. Alla dom här sakerna har gjort mig till den människa jag är idag. 

Och de människor som finns i mitt liv idag är jag glad och lycklig över. 
Kontentan av det här..att leva innebär en rad av misstag och förödmjukelser..men också mycket glädje och njutning. Insikter kommer av dåliga erfarenheter.

Och hela livet verkar vara förberedelsefasen för en lyckad fortsättning. Fast på vad?

10 bra saker..

Gillar ni er själva? 
Utan att tänka att ni är egocentriska och självupptagna, kan ni hitta på 10 saker ni är bra på?
Här kommer mina tio saker jag är bra på:
10 saker jag faktiskt är väldigt bra på..
1/ Jag är bra på att gå barfota på småstenar. Jag gick lätt och obehindrat barfota nästan jämt när jag var liten på hårt grus och småstenar. Jag tyckte det var skönt och blev pigg av det.
2/ Jag är bra på att hitta lösningar. När jag får tänka och agera i min egen takt så hittar jag lösningar på det mesta. 
3/ Jag är duktig på att laga mat. När jag får låta fantasin flöda och jag får fritt spelrum så kan jag skapa nya goda rätter och få lite sting i dom gamla.
4/ Jag är anpassningsbar. Jag kan trivas i dom flesta miljöer. Jag kan skapa min egen soliga hörna även om yttre faktorer gör att jag har oddsen mot mig.
5/ Jag är duktig på att trivas i mitt eget sällskap. Många års erfarenhet har gjort att jag är bästa vän med mig själv och lider inte av att vara ensam eller annorlunda.
6/ Jag är duktig på att skriva. Jag kan skriva en text med ett tema omedelbart och leverera ett schysst resultat. 
7/ Jag har lätt att både skratta och gråta när jag är själv. När jag är hemma i mig själv har jag alltid olåsta dörrar för mina känslor.
8/ Jag är spontan. Jag kan hitta på saker spontant och vara redo för nästa äventyr inom mycket kort tid. Min inre resväska är alltid packad och klar.
9/ Jag är öppensinnig. Jag har mycket få gränser och tabun. Jag accepterar och är nyfiken på det mesta. 
10/ Jag är grym på självdisciplin. Jag tappar nästan aldrig kontrollen över mig själv. Jag kan räkna på en hand de gånger jag tappat kontrollen, och det blir några fingrar över.
Att göra listor är bra för att reflektera över var man står i livet..att bara köra full fart är helt ok för många..tills man slår huvudet i väggen. Men för en del människor känns det bra att göra små stopp efter vägen i livet och tänka..är det här ok..kan jag göra dom här sakerna och fortfarande se mig i spegeln och tänka, det där var bra gjort..du är en cool snubbe.
Jag behöver dom där små stoppen. Jag behöver dom men det betyder inte att jag alltid gör dom. Då är det bra att göra listor. När man skriver gör man automatiskt stopp i att rusa fram i livet.