Ursäkta

”Ursäkta

Ursäkta att jag existerar
Ursäkta att jag tar plats
Ursäkta att jag tar din luft
Ursäkta mina fel
Och ursäkta
Att jag gör dom igen

Ursäkta mina tankar
Ursäkta min avsikt
Ursäkta mina steg
Och ursäkta
Att dom ibland går bakåt

Ursäkta att jag vågar
Ursäkta att jag menar
Ursäkta mina känslor
Som ibland pyser
När det inte passar

Ursäkta
Att jag säger ursäkta
För nu är det stopp
Jag har rätt att leva
Jag har rätt att andas
Luften är allas
Och stegen styr man själv

De demoner du inte ser
De finns där du inte vet
De tankar som inte sägs
De tänks och styr mina händer
De ögon du ser
Dom ser också det osedda

Att lämna spår
Att beröra
Och att bli saknad
Det är livets gåta
Inte så svårt
Som det kan låta

Dikt i rim
Gör att känslor
Kommer i stim
Ord uttryck och ljud
Gör att håren reser sig
På din hud

Att vara stolt och stark
Och stå på fast mark
Berör och förför
Men ta en titt
Under ytan
Rör om i grytan
Och se vad du finner
Livet rusar
Hoppas du hinner

Ursäkta
Ordet i sig själv
Är både svaghet
Och god manér
Men sagt för ofta
Förgörande för egot”

Bhenth 2016

Time..

The time inside us..around us and above us..

It was a long time since i wrote a blogpost..especially in English.
Things are happening all the time, every day and every minute. Big things and small things. My life is
no exception.

I have wrote many times in many places that this was going to be our last winter here. That was my hope and my plan. But things change. To move is not an easy thing. But it’s still something i dream about.

I have so many things im longing for in my hometown..not only to meet and help my parents who is 83 and 86 years old..but also to be close to my children and friends. My parents needs my help and it feels like im loosing much of their lifes as they grow older. My thoughts are about what’s really important in my life. All my life i have thought about what’s most important and what’s comes second and third. I have made many really bad choices in my life and i just have to live with that. But i can do my best from now on. I can do that. And i pray for strength to do that every day because for me it’s complicated..i will tell you some day..maybe.

I often write that im full of hope and joy and that’s true. I think anything is possible and that anything can happen..at any time.

Life is a gift and the world is only as big as your mind is..

My life..are both very simple and extremely complicated..on one hand i have most that i need to survive..on the other hand i need help with many things.

Every journey and every struggle and every sorts of pain and anxiety are individual and you can’t compare pain. This is very important in these day when there is so much going on in the world with refugees..war..unemployment and illness. Many people feel guilt if they speak about their own pain and their own anxiety.
But the most important is your own experience of things..and different people can cope with difficult things in different ways..
Your pain and your anxiety is important and to keep it inside your self doesn’t help you, and it doesn’t help anyone else either.
Let it all out..only when you do that you can help other people..and there are many people in need of help..

I know what i can and what i can’t do..i have an ocean of tears inside of me..and i can see things inside me that no one else can see..i have to work with that to be able to help other people in need in a good way.
But at the moment i don’t know how..i don’t know what door i can open and what would happen if i do..

My life right now..it could change tomorrow..

Om inte om fanns…

Vad hade hänt om..
Har ni någon gång funderat på vad som skulle hänt om inte..?

Om inte Om fanns..
Vad skulle hänt om min bio mamma kommit två veckor tidigare till barnhemmet? 
Vad hade hänt om jag fått ett syskon hos mina föräldrar? Vad hade fungerat och vad hade inte fungerat?
Vad hade hänt om mamma inte fått giftstruma och vad hade hänt om hon varit lika lugn som pappa?
Vad hade hänt om jag kommit in på gymnasiet då jag sökte första gången till humanistiskt linje? 
Vad hade egentligen hänt om jag gått färdigt min utbildning till kock?

Alla mina klasskamrater fick jobb direkt när skolan slutade.
Och vad hade hänt om min mage inte börjat blöda när jag hade jobb som kontorsbud?
Och vad hade hänt om jag inte cyklat till röda Markbacken en sen natt i april 1986?
Och vad hade egentligen hänt om jag inte svarat på ett annonssvar jag fick efter att ha satt in en kontaktannons i Nerikes allehanda i maj 1997?
Och vad i all världen hade hänt om jag satt ner foten och insett att jag var värdefull och inte fick behandlas som geggan på en bondgård under de 15 år som jag kröp omkring där?
Och vad hade hänt om jag inte ringt till en underbar kvinna klockan halv 2 på natten den 1 januari 2005?
Och, till sist, vad hade hänt om allt ovanstående inte hänt? Vem hade jag varit idag? Och hade jag haft det bättre?
Svaret på dom frågorna får vi aldrig veta, men min gissning är – nej jag skulle inte haft det bättre. Alla dom här sakerna har gjort mig till den människa jag är idag. 

Och de människor som finns i mitt liv idag är jag glad och lycklig över. 
Kontentan av det här..att leva innebär en rad av misstag och förödmjukelser..men också mycket glädje och njutning. Insikter kommer av dåliga erfarenheter.

Och hela livet verkar vara förberedelsefasen för en lyckad fortsättning. Fast på vad?

10 bra saker..

Gillar ni er själva? 
Utan att tänka att ni är egocentriska och självupptagna, kan ni hitta på 10 saker ni är bra på?
Här kommer mina tio saker jag är bra på:
10 saker jag faktiskt är väldigt bra på..
1/ Jag är bra på att gå barfota på småstenar. Jag gick lätt och obehindrat barfota nästan jämt när jag var liten på hårt grus och småstenar. Jag tyckte det var skönt och blev pigg av det.
2/ Jag är bra på att hitta lösningar. När jag får tänka och agera i min egen takt så hittar jag lösningar på det mesta. 
3/ Jag är duktig på att laga mat. När jag får låta fantasin flöda och jag får fritt spelrum så kan jag skapa nya goda rätter och få lite sting i dom gamla.
4/ Jag är anpassningsbar. Jag kan trivas i dom flesta miljöer. Jag kan skapa min egen soliga hörna även om yttre faktorer gör att jag har oddsen mot mig.
5/ Jag är duktig på att trivas i mitt eget sällskap. Många års erfarenhet har gjort att jag är bästa vän med mig själv och lider inte av att vara ensam eller annorlunda.
6/ Jag är duktig på att skriva. Jag kan skriva en text med ett tema omedelbart och leverera ett schysst resultat. 
7/ Jag har lätt att både skratta och gråta när jag är själv. När jag är hemma i mig själv har jag alltid olåsta dörrar för mina känslor.
8/ Jag är spontan. Jag kan hitta på saker spontant och vara redo för nästa äventyr inom mycket kort tid. Min inre resväska är alltid packad och klar.
9/ Jag är öppensinnig. Jag har mycket få gränser och tabun. Jag accepterar och är nyfiken på det mesta. 
10/ Jag är grym på självdisciplin. Jag tappar nästan aldrig kontrollen över mig själv. Jag kan räkna på en hand de gånger jag tappat kontrollen, och det blir några fingrar över.
Att göra listor är bra för att reflektera över var man står i livet..att bara köra full fart är helt ok för många..tills man slår huvudet i väggen. Men för en del människor känns det bra att göra små stopp efter vägen i livet och tänka..är det här ok..kan jag göra dom här sakerna och fortfarande se mig i spegeln och tänka, det där var bra gjort..du är en cool snubbe.
Jag behöver dom där små stoppen. Jag behöver dom men det betyder inte att jag alltid gör dom. Då är det bra att göra listor. När man skriver gör man automatiskt stopp i att rusa fram i livet. 

Pengar är farliga

Pengar..kontanter..cash..stålar..nåt vi måste ha oavsett de sitter på ett plastkort eller lösa i plånboken. 
Vi har alla olika erfarenheter av pengar. Vissa av oss kämpar hårt för dom..andra tänker inte så mycket på dom, dom finns bara där och tar aldrig slut.
Jag växte upp i en miljö där pengar var centralt och ett måste för att överleva. Bokstavligt talat. Pengar är ett mycket allvarligt ämne och utan pengar dör man. Bokstavligt talat. 

Jag är inte uppväxt i överflöd. Långt ifrån. Men jag har alltid fått det jag behövt. Jag har alltid fått spara till det jag ville ha, om det var något extra stort eller någon resa jag ville åka på. När jag skulle åka på språkresa till Schweiz började jag spara pengar redan hösten innan. Och på sommaren -80 när jag slutat nian och innan jag åkte på språkresan, sommarjobbade jag hos en glasmästare som min pappa kände. Det skulle bli mina fickpengar i Schweiz. Mat och uppehälle och flygresa och skola från 9 på morgonen till 12 på dagen, var redan betalt. Jag betalade hälften av resan från sparade pengar. 
Pengar måste man ha annars dör man. Redan när jag var liten så var jag rädd för döden. Inte för döden i sig men sekunderna innan.

När jag följde med på resor med mina föräldrar hade vi alltid en kontantreserv. I nödfall. Och resecheckar i stället för kontanter för kontanter kan bli stulna. Jag snappade åt mig allt. Jag har än idag intutat i mig att man måste ha en reserv. En plan B i fall saker skulle gå på tok. Jag har ofta plan B i det mesta jag gör. På gott och ont.

Att alltid behöva planera för en plan B gör att man inte kan njuta av stunden och leva i nuet fullt ut. När jag inte orkar planera för en sekundär plan försöker jag istället minimera risken för att något oförutsett ska hända. Men livet är nyckfullt.
Det positiva med att tänka att man måste ha pengar för att överleva, är att jag alltid, sedan 17 års ålder, jobbat för att tjäna pengar. Jag har alltid skött mig på mina jobb och haft den största respekt för förmånen att ha ett jobb. Alla har inte sån tur. Vid de få tillfällen jag varit ” mellan två jobb ” så har jag försäkrat mig om en fungerande a-kassa eller annan regelbunden inkomst. 
Livet lär en saker hela tiden och jag är långt ifrån fullärd. Och jag vet att jag inte har en sjö av pengar, som mamma sa. Ibland har jag bara en liten vattenpöl. Men regnet kommer förr eller senare och fyller på pölen. Så mycket vet jag. Och det känns skönt. Tiden är ibland min fiende, men oftast min bästa vän.

Min väg genom alternativa metoder.
Jag fick diagnosen ulcerös colit när jag var 18 år. Jag åkte till Föllingegården och till Lilly Johansson och fastade i 10 dagar. Sedan höll jag en strikt vegankost under ett antal månader och blev helt symptomfri. Tidigare hade jag varit ofta på sjukhus med fasta och cortisondropp.
Jag fick panikångest första gången när jag var 19 år. Jag förstod inte vad det var och trodde jag skulle dö. Jag fick starka sömntabletter och ångestdämpande tabletter ordinerade av en läkare. Dom låg i min byrålåda i tre veckor. Sedan började jag med frigörande dans och frigörande andning. Några år senare började jag hos en duktig rosenterapeut där jag fick lära mig att fullständigt avväpna ångesten och att kroppen minns det medvetandet förtränger. Min kropp grät mycket genom kraftiga skakningar och jag blev av med mina spänningar och min rädsla för ångestattacker.
Jag hade eksem över hela bröstet och ryggen och kraftig akne under hela min tonårstid. Jag använde cortisonsalvor mot eksemen och starka Roaccutan tabletter mot aknen. Jag kontaktade en duktig aromaterapeut som blandade egna läkande oljor och som gjorde att eksemet försvann och aknen torkade ut.
Jag hade kraftig rädsla mot att prata inför folk och att synas. Jag vågade bara vara osynlig. Jag sjukskrev mig från skolan vid dom flesta redovisningar och andra framträdanden. Jag började en nybörjarkurs i amatörteater och framträdde i min flera uppsättningar, som mest för 170 personer i 27 framträdanden. Nu älskar jag att prata och stå inför folk och vill utveckla det ännu mer. 

Att föreläsa om min väg till dit jag är har funnits i mina tankar.
Jag hade så ont i ryggen under flera år så att jag hade svårt att ta mig ur sängen. Jag fick också nålsmärtor i bröstet när jag djupandades. Jag gick till min vårdcentral och fick remiss till röntgen. Inget fel syntes på röntgen och jag gick till en ortoped. Där fick jag en cortisonspruta i höften och blev stel i flera dagar. Ryggen blev inte bättre av det. Till slut gick jag till en naprapat som min Rosenterapeut rekommenderade. Naprapaten konstaterade att jag var sned från höften och uppåt, i bröstryggen och i nacken. Hon knäckte och knådade, justerade och masserade. Efter fem behandlingar var jag helt smärtfri och var det i flera år.
Alla dessa symtom – min tarmsjukdom och mitt eksem och min ångest och min rädsla att synas och min sneda rygg – beror på min stress. Jag har ännu inte funnit en bra metod som passar mig och som jag kan praktisera till vardags och på lång sikt, som är effektiv mot min stress. Jag har inte funnit den metoden än. Men snart.

A dream

Never give up your dream. You probably heard it before. Never give up your dream no matter what. And no matter what you have to sacrifice? How much is a dream worth? And once you started working on to fulfil your dream, can you change your mind? Give up the dream and start on a new one?
People change because life is so unpredictable, and the dream you had for so many years may not seem so important any longer.

This is my blog and i should be talking about my self. And i do, partly. After being on this earth for half a century im not sure what the purpose are with my life, what am i supposed to do here. What’s the meaning of all this?

I have lived for so long and im still looking for an explanation for why it all started as it did. Why i still suffer from wounds i got so long ago.
Many of the things i done in my life, i did to survive. Not physically, i live in the western world with no war and free speech. But to survive mentally and emotionally. To have been seen, accepted, respected. To be able to live a normal life and hide the constant fear for loss and separation, and sometimes feel true joy and passion.

It all started in a circus in Sweden a long time ago, nine month later i saw the light for the first time. 8 month later it was time to be separated for the first time. Two month later, after being in a home for small children, i got a new family. I was adopted at the age of 11 month.
13 years later i met my birth mother for the first time. At the same time i saw my two siblings for the first time. 35 years after that meeting i met my other sister for the first time.

My dream started a long time ago. I actually wrote down some sentences about how i wanted my life to look like when i grow up. I dont remember them all – i still got the list – but a few of them are very clear to me. I wanted to have a house, a family and be loved. And then i wanted to feel inner peace. I was about ten years old when i wrote the list. I’ve got a house, i have a family that loves me. I still searching for inner peace.

Someone wise told me i had to go back in time in a therapeutic session to be able to understand. And when i understand i can start forgiving. And then start my healing. And i will. Some day. As soon as i gathered enough courage.